Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 14 september 2025
CECILE. Hur så, tant? fruktar ni kanske för kostnaderna? FRUN. Ja, litet för kostnaderna, och mycket för pratet! CECILE. Hvilket prat! FRUN. Ser du, kära barn, en process, hur obetydlig som helst, väcker alltid uppmärksamhet. Tidningarne tala om den
Hans sista år voro ett helvete sådant endast en Dante kunnat uttänka det åt sin värsta ovän. Han vaknar om morgonen efter en orolig natt, ty han har måst läsa Zolas sista roman i svensk översättning. Det väntar någon i mottagningsrummet. Det är en välgörande fru, som är mycket rik, men icke skäms att tigga offentligt i tidningarne.
Främlingen hade börjat som akademiker, fortsatt som litteratör, bolagsman och boktryckare, tjänstgjort vid riksdagens kansli och slutligen blivit en politisk person med dåliga affärer, det vill säga skrivit i tidningarne åt regeringen och skulle nu belönas. Men chefsämnet och den tillförordnade skulle tröstas.
Generalen fick till och med hånsord i tidningarne sådana som att »han vore för gammal för den nya tidens kraf», »saknade känslan af de stora fördelar, som landet skulle uppnå genom detta företag» och liknande. Swinekow endast skrattade åt allt detta och sade för sig själf: »Vänta bara! Den som lefver får se.»
»Ja, nu är just rätta tiden inne. Norra ishafvet är nästan isfritt äfven om vintrarne och tidningarne börja tala om den märkvärdiga värmen däruppe. De framkomma ju, som ni vet, med de besynnerligaste teorier.» »Javisst.» Generalen räckte ingeniören ett papper. »Här är vår sista koncession.
Hon planerade, väntade, såg i rosenskimmer en lugn, lycklig framtid. Sin vildfogel såg hon som en skön, firad storhet och sig sjelf vid hennes fötter, tjenande, ödmjukt aflägsnande alla hinder och alla obehag från hennes väg! Så blef det tyst i tidningarne en lång tid. Modern blef orolig. Samuli rynkade ännu mer ögonbrynen och ingen vågade börja ett samtal om den de båda tänkte på.
Ja, och jag anar, att ni står bakom. Jag gör det om än ej på det sätt, som tidningarne berätta eller antaga. Wolfgang såg upp förvånad. Huru? Ja, gissa ni. Jag har telefonerna jag har själv tagit dem, men ej stulit dem. Men »taga» och »stjäla» är väl detsamma? Nej det kan vara en himmelsvid skillnad på de ordens betydelse. Har ni lånt dem då? undrade Wolfgang.
Dagen efter lyckönskades nationalteatern i tidningarne till det nya stycket och den inhemska dramatiken till en ny författare. Att stycket antogs efter den betan, det var givet. Efter ett par år utan några umbäranden eller missöden var vår Lagerström så stor författare, att han å sin sida börjat beskydda unga författare.
Att behöva betala där man borde haft betalt! Det var oerhört. Men vad gjorde det. Ändamålet var ju vunnet. Den unge mannen var känd i den litterära världen. Nedkomna på hamnbryggan svuro våra bokanmälare i månens åsyn en dyr ed att icke med ett ord i tidningarne nämna om hela uppträdet. Och de erkände sig skyldiga att bli kastade i Norrström om de bröto den eden. Och de höllo sin ed.
De hade varit uppe i Jotunheim, bestigit det ryktbara fjellet Galtepiggen, dit ingen qvinna före dem lär ha vågat sig; de hade med strumpor och skor vadat öfver bäckar, plumsat i snö, klättrat i »ur» och stått i tidningarne, och ändå syntes dessa vedermödor ej det ringaste på de två präktiga flickorna, ehuru de till annat elände varit med starka tåg fastbundna vid manlige reskamrater.
Dagens Ord
Andra Tittar