Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 9 oktober 2025


Hon stod i begrepp att dit, men mötte i detsamma deras skadeglada ögon och hånfulla leenden. Hon spratt till och vände om mot dörren till tamburen. Bort måste hon, bort, ut i fria luften. Hon hade fått ytterkläderna sig, hade gått hem hela den långa vägen, hon viste ej huru. Först i sitt eget rum hämtade hon sig mycket att hon kunde reda sina tankar. Hvad hade hon gjort?

Hade varit bättre att till bönhuset med detsamma. Han tog i dörrlåset, som gick upp. Tamburen var kolsvart, men matrummet, som även var Elsas sovrum, upplystes av gatans lyktor. Därinne tassade fru Sörman av och an. Hon hade synbarligen brått, men Abraham kunde icke klart för sig, vad hon gjorde. Antagligen städade hon, jämkade möblerna, dammade.

Han gick ut i tamburen, öppnade ytterdörren och lyssnade ned i trappan. Inte ett ljud. Han gjorde samma rond nytt, många gånger. klockan var fem och han visste, att Kalle skulle äta middag, tog han sig ytterkavajen och gick till honom. En jungfru kom och öppnade. Ja skulle fråga om Karl ä hemma. Ja, han äter middag. Ja ska säga till honom. Efter en stund kom Kalle ut. Han tuggade ännu.

Alma blickade upp och såg skygt sin man. "Dess längre räcker nöjet," sade John. "Alldeles , dess längre räcker nöjet. Och nu går jag, att jag inte störa. I morgon kväll klockan sju går båten, fru Karell." Han tog afsked, och Alma följde honom ut i tamburen för att läsa igen efter honom. "Allt gick bra," sade Nymark halfhögt. "John gjorde inga invändningar alls." "Nej, tänk det!

Han satt inne sitt rum hela dagen. Han ville inte, han kunde inte visa sig för Greta. Vid fyratiden ringde det tamburklockan. Husföreståndarinnan stack in huvudet i hans rum och sade: Det ä en ung dam, som vill tala med Stellan. Han gick ut. Det var Rose. Han stängde dörren till våningen. Det gjorde tamburen mörkare, att hon ej skulle se, hur han rodnade. Vart tog du vägen i går?

Fina gjorde en liten fnurrig knyck hufvudet, tog vägen till sitt kontor, antecknade i privatböckerna och var knappt färdig dermed, det åter ringde. Hon öppnade. Hela tamburen var full af folk. De trängdes in allesamman, barnen först. Fina tog ett par armarne, medan ett tredje omfamnade henne öfver knäna.

Den oklara, hälft ångerfulla känsla, som plötsligt bemäktigade sig Alma i tamburen, försvann snart i maskeradens yrande nöjen. "Natten" följde "dagen" som en skugga, och bakom masken hviskades ord, sådana som aldrig eljest. De dansade tillsammans, och efter dansen dracks champagne. Alma befann sig likasom i yrsel.

Enkelt och flärdfritt klädd i bara nattskjortan steg Lundbom ut i tamburen, kikade försiktigt för att se, att ingen var i trappan, öppnade se'n dörren och smet ut. Riktigt, det låg något i brevlådan. Sablar! Vad det var kallt trappstenen. Lundbom öppnade brevlådan och tog ut brevet.

Hon slöt dörren och gick bort lika snabt som hon kommit. En djup suck bröt sig väg ur Fannys bröst. Hon lutade sig öfver bordet, stödde hufvudet mot armen och brast i gråt. Men det var icke alls klokt. Saken gjordes icke därigenom bättre, ögonen blefvo endast svullna och röda. I detsamma hörde hon också till sin förskräckelse främmande komma in i tamburen.

Han föraktade dem, sin farmor, adjunkten Lundquist... Han föraktade dem mera än sin far och majorskan Gyllencrantz. De gåvo sig åtminstone inte något sken... Han hatade dem. Han blev sittande uppe och väntade sin farmor. Han lyssnade spänt efter ett ljud i trappan, en knäppning i ytterdörrens patentlås. Och hon äntligen, vid halvtolvtiden, kom, sprang han ut i tamburen och öppnade dörren.

Dagens Ord

halfmedveten

Andra Tittar