Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 13 juni 2025
Men varför Märta mår du inte bra, eller har det hänt något? Nej, men jag vill gå hem! Jag vill gå hem! Hon var borta, och Tomas stod ensam utanför sin port. Vad skulle han göra? Han kunde icke förmå sig att gå upp. Däruppe var det tomt och ensamt. Och åter drev han ut i snön. Märta ilade hemåt.
Han vek genast av från vägen utåt fältet, helt på måfå utan att ännu veta vart. Han var nära att glömma de gömda smyckena, som skulle bygga hennes hem, men så kom han ihåg dem och stannade vid ladan. Väktarna hade dock ännu en gång varit där och hittat och tömt hornet, fast de sedan kastat det åt sidan som något värdelöst.
Och därmed slöt han till ögonen ... jag lade handen på hans hjärta, handen blev blodig... kulan hade funnit rätta stället... Stål var min bäste vän; jag tyckte sedan, att det var tomt och ödsligt i ledet, där jag ej längre hade honom bredvid mig, ty vi voro, han och jag, som gamla hästar, som länge dragit ihop.
Vakna upp, vakna upp, stå upp, Jerusalem, du som av HERRENS hand har fått att dricka hans vredes bägare, ja, du som har tömt berusningens kalk till sista droppen. Bland alla de söner hon hade fött fanns ingen som ledde henne, bland alla de söner hon hade fostrat ingen som fattade henne vid handen. Dubbel är den olycka som har drabbat dig, och vem visar dig medlidande?
Ännu så händer det mången stund, Då vid kvällens trefliga härd Man träffar från kriget en gammal kund, Att man talar om Lotta Svärd. Hur trumpen kamraten förut man sett, Får strax han ett blidare drag, Och de grå mustascherna krusas lätt Af leende välbehag. Han minns, hur ofta från stridens ras, Från segerns blodade fält Han kommit tröttad och tömt sitt glas I Lottas bräckliga tält
Hon gick på yttersta tåspetsarna utan att vackla förbi den svarta gestalten och störtade med sin börda i famn utför trappan. Köket var tomt, men lampan vid spisen brann. Hon lade Basilius på bordet, strök hans tinningar med ett vått kläde. Nu vaknar du, befallde hon. I trappan hördes tunga steg. Nu vaknar du, upprepade hon. Gossen slog upp ögonen, blinkade, slöt dem åter.
Albert tog sin bricka, bar den, sedig som en kypare, uppför trappan, och gick bort till fören att bjuda sin reskamrat. Är det carolina? frågade hon. Jag dricker inte punsch. Drick nu ett glas punsch för min skull i afton, det blir svalt i kväll. Den är fin och god. Bra! sade hon, sedan glaset var tömt. Albert, det här är bättre än carolina.
Och det var åter tomt och stort, och lanternan på skutan blinkade till en sekund och slocknade på nytt. Tomas stod som fastnaglad. Han visste icke själv vad som höll honom kvar. Han hade kommit att tänka på Ellen. Vad hade det blivit av henne? Han hade hört av Hall, att hon icke längre var kvar i handskbutiken. Han vände om och gick några steg åt samma håll som han kommit.
»Tänk efter, unge man, du gör det nog till slut.» Jag tänkte efter allt under det jag gjorde mitt bästa för att sparka benen av min käre kamrat, och först sedan jag stiftat intim bekantskap med jordskorpan och tagit ett par munnar fulla av den tomt där det följande dramat skulle utspelas, ändrade jag mening och gick in på saken.
Öfvergifven och olycklig fick hon gråta tils tårarna runnit ut. Slutligen voro hennes krafter uttömda. Hon orkade icke mera känna hvarken sorg eller bekymmer. Tomt var hennes hjärta, tom var framtiden, som gapade emot henne, och tom hade stormen sopat hennes hjärna. Känslolös satt hon och såg framför sig. Hon brydde sig ej om att fordringsägarena kommo och sålde möbler och kläder.
Dagens Ord
Andra Tittar