lanternan

Uppdaterad: 21 maj 2025

Vi äro uppe på vågen och skummet yr omkring oss, men återigen ser jag den lysande cirkeln flamma till och försvinna i mörkret. Jag rycker lotsen i rocken så att det brakar i knapparna: Såg du inte? Jo visst, det är från vår lanterna! Jag vände mig om, och ljuset från lanternan, som vi hade hissat på toppen, föll mig i ansiktet. I detsamma hördes ett klämtslag, tungt och dovt som en brandsignal.

August Strindberg - I Vårbrytningen

Och det var åter tomt och stort, och lanternan på skutan blinkade till en sekund och slocknade på nytt. Tomas stod som fastnaglad. Han visste icke själv vad som höll honom kvar. Han hade kommit att tänka på Ellen. Vad hade det blivit av henne? Han hade hört av Hall, att hon icke längre var kvar i handskbutiken. Han vände om och gick några steg åt samma håll som han kommit.

Hjalmar Söderberg - Förvillelser