Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 september 2025
Ett vansinnigt uttryck af smärta flög öfver det nyss så pompösa anletet, och hans tänder gnisslade ett ögonblick mot hvarandra. Bilden af den nakna gossen i sommarsolskenet på Pungaharju ås hade för mycket brännande strålat in i lifstidsfångens hjärta. Och så sade han: "Berätta, gosse, hur du sprang där vild."
Han drömde, att han var ute och gick i en skog, som liknade en park, och det gick en ung flicka vid hans sida. Hon hade en ljus klänning med tyllärmar, och i skärpet bar hon en knippa violer. Det var Märta, och likväl var det icke riktigt hon. Nej, det kunde icke vara hon... Icke hade Märta så gula tänder och så vissen hy, och aldrig var hennes löje så utmanande och lystet.
Denne åter sökte att rädda sitt knäckta anseende ännu i dess dödskamp bakom lederna af en opposition, hvaraf dock endast orden: "Det är förbannadt bra" lika bepröfvade veteraner ryckte fram, men de öfriga stupade mellan hans tänder bland en tross af skorpor, hvarmed han på sin senaste färd icke glömt att förse sig och dem han just nu höll på att med aptit förtära.
Hon visste väl, att skulle hon finna en ostkant, så vore det i skafferiet. Där låg beständigt en ostkant någonstans, gnagen av tänder. Än av råttänder, än av barntänder. Jag vånne jag låg, tänkte hon. Men vankade oförtrutet av och an, följande den långa, breda, släta tiljan i golvets mitt.
Om jag sitter kvar över denna timme, blir striden fruktansvärd, och med krafterna uttömda tänder jag min lykta och går ner till svärmor och barnet. En enda gång, då jag utsatt mig för dubbelt, ja tredubbelt korsdrag, emedan luften i min kammare trots ett öppet fönster stod tjock och kvävande, förlänger jag striden till klockan sex för att avsluta en uppsats i kemi.
Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen. Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka. Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska. Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
"Ja nog kan man tänka hvad en sådan där halftårsunge, eller hvad hon kan vara, skall kunna prata." "Hon är mer än ett halft år, kära du, hon har ju munnen full af små hvita tänder och går omkring så näpet. Säkert har hon en bra mor." "Hoppas det för barnets egen skull, om det en gång kommer tillbaka till henne." "Åh, nej då Artur. Vi släppa henne inte!"
En magerlagd newyorksaffärsman satt bredvid honom och knackade takten med en förnicklad reservoarpenna mot ryggstödets mässingsbeslag. Ibland bet han i ett äpple med vita tänder, lagade med rent guld som glimmade rovlystet mot den köttiga frukten.
Ja, det kan jag. Han böjde sig framåt, det glittrade i hans ögon, han sträckte fram sin hand och strök den smekande öfver Elsas kind. Hvarför gör du så där? Hon ryckte till, och hennes röst darrade som om hon frusit. För jag tycker det är synd om dig han skrattade bredt och visade sina hvita tänder och sin röda gom och för resten tycker jag om dig.
Han hade från universitetet fört med sig en fernissa af bildning, hvarmed han glansat skådespelarens dittills ringaktade yrke. Han var hufvudet högre än mängden, hade ögon som stora glaskulor, näsa som ett näbb och hvita tänder i sin breda mun. Som ett lejon steg han ned på scenen och tog strax publiken med sin starka stämmas storm.
Dagens Ord
Andra Tittar