Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 5 september 2025
Han såg mörkt, ogillande på henne. Du är icke dig själv i afton. Du vet, jag kan icke tåla fruntimmersnycker. Edmée höll solfjädern för ansiktet och bara skrattade. Hon visste inte själv varför det var som en stänk av självförakt i detta skratt men det lättade. Denna hans obilliga svartsjuka, hans brutala retlighet, gjorde henne i alla fall gott; hennes själ vidgade ut sig efter trycket.
Det var då endast hennes vishet, jag fruktade; men när jag påminde mig, vad du sagt, att du älskar min enfald, emedan du själv var vis, så lugnade jag mig även då ... åtminstone för ögonblicket, ty jag har varit gruvligt plågad under denna tid av tvivel, svartsjuka och bedrövelse. Jag har tillbragt mina nätter med gråtande och dagen med väntande.
Det var en olycklig stund, då jag förvirrades av hennes mörka ögon. Hon har gjort mig mer bryderi än alla andra kvinnor tillsammans. Hennes ömhet, hennes svartsjuka, hennes fruktan för framtiden, hennes olyckliga känslighet, som iklätt sig tusen former för att plåga mig, allt detta har jag burit med ett tålamod utan like. Hon älskar mig! I denna stund gör det mig gott att vila vid den tanken.
Ehuru patronens passion för Johanna på senare tider förvandlats till ett lika häftigt hat, var detta hat likväl förenat med en svartsjuka, som vid minsta anledning uppflammade i vild låga.
Oförmögen att dölja min rättmätiga själviskhet ger jag fritt lopp åt mina känslor: Det är fasaväckande, och ändå känns det för mig som en lisa, när jag tänker på den fara jag undsluppit. Hans drivfjäder? Låt oss säga: den legitima hustruns svartsjuka mot den oäkta familjen och de omkostnader denna medförde. Kanhända till och med . . . Vad då?
Om en stund gick han åter ut i staden. Mitt sinne blef alt mörkare. Detta var dock altför sorgligt. Han gick ut i staden, skötte lugnt sina angelägenheter och brydde sig icke ett grand om att förhållandet emellan oss var brutet? Eller hvad viste jag kanske företog han åter i dag någon utfärd med Agnes? Kanske omtalade han just nu för Agnes min svartsjuka, och kanske skrattade de åt mig?
Du minns, att jag redan som yngling hade en viss svaghet för det täcka könet och den har knappast blivit mindre med åren. Emellertid har jag ingenting allvarligt att förebrå mig. Men min kära hustru förstorar mina fel och plågar mig med sin svartsjuka. Hade hon bara en smula förtroende för mig, skulle jag vara den lyckligaste människa i världen! Han suckade tungt men jag suckade ännu tyngre.
Å, denna småaktiga, lurande svartsjuka, som måste finnas i var kvinnas hjärta, vilken en gång oåterkalleligen givit sig själv bort hon hade aldrig förr känt den, hon ville icke sudlas av den!
En träta med bror och far, en träta uppkommen vid fråga om ditt förestående giftermål en liten obetydlig träta, och det tröga finska blodet kom i en svallning som lika ogerna stillar sig som det djupa haf, hvilket af orkanen bragts i rörelse. Länge närd svartsjuka, som med ens bröt ut i låga, blindt raseri, utan hejd, utan tygel derhän har det fört honom, som ännu i går var så lycklig.
Nu var det hans tur. Och plötsligen reste sig Kalle upp och gick. Vart ska du gå, Karl? Jag kommer tillbaks om en halvtimme, för nu vet jag att Greta börjar tala böcker och det intresserar mig inte. Kom in i salongen, Rose, och spela en vals! Rose reste sig lydigt och följde honom. Men Stellan erfor ej det minsta sting av svartsjuka. Greta Möller hade börjat tala om böcker.
Dagens Ord
Andra Tittar