Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 september 2025
Oron lade sig något och pastorn frågade just brudgummen: Inför Gud den allvetande och i denna församlings närvaro frågar jag dig, Johannes Edvard Carlsson, om du vill hava denna Anna Eva Flod till äkta hustru och älska henne i lust och nöd? då i stället för svaret en ny ordentlig salva buteljkorkar smattrade, glasskärvor klingade och rackan tog till att skälla alldeles ursinnigt.
Vanligtvis pläga ju icke personer, sådana som hon, deltaga i våra folkliga fester. Huru och hvarför har då hon nedlåtit sig därtill? Eller hade hon på något underbart sätt blifvit annorlunda sinnad än hennes gelikar? Jag sökte läsa svaret på mina frågor i hennes ansikte, men kunde ej komma till någon klarhet.
Jemte och under de tillfälliga orsakerna måste finnas en konstant, alltjemt verkande dylik. Och för att finna denna behöfva vi ej söka länge; svaret ligger uttryckt i sjelfva den framstälda frågan, endast vi gifva denna en annan form.
Jag förstod ännu icke, eller jag ville icke förstå. »Jag trodde, det var förbi», sade jag. »Tror du någonting någonsin kan vara förbi?» blev svaret. Och hon tillade: »Kanske kan den lilla, som kommer, göra vad ingenting annat kan.» På detta korta samtal tänkte jag ofta, och jag sökte fåfängt få det att rimma sig med den ostörda lycka, vi njutit under den sommar, som gått.
De kunna vara medvetna om, hvad som försiggår på jorden . De visste, att deras blod ej var hämnadt ännu, och att deras mördare ej ännu voro dömda. De kunna höra de lyssnade till svaret de fingo. Många hafva fått uppenbarelser i sömnen, såsom de vise männen.
Det vill inte mycket till. Vad står han eljest och grunnar på, gästgivare? Svaret dröjde, kom slutligen lågmält: Jag grunnar väl på, att en skulle aldrig försöka Vad då? undrade länsman, sköt åter ned brillorna för att bättre kunna avläsa uttrycket i gästgivarns ansikte. Men där fanns just inte något uttryck att avläsa. Han sade endast: En skulle aldrig försöka att vara för mer än sitt samvete.
Domaren upprepade frågan, fru Maturin svarade lågmält men fullt tydligt: I mitt hem. Var ni ensam? frågade herr Schüler. Fru Maturin kröp ihop och drog schalen tätare omkring sig. Domaren upprepade frågan; hon svarade: Min man hade farit till staden. Herr Schüler visade tydligt att han icke var nöjd med svaret och lika tydligt, att han själv kände sig brydd.
Herr Lundstedt, som icke ville röja sin okunnighet, och som trott att svaret passade fullständigt till frågan, tackade med en lätt Trosabugning för upplysningen, vilket hade till följd att åhöraren vid fönstret, som åt kallt revbensspjäll med lingon, fick något i halsen, en tydlig uppmuntran till jungfrun att fråga herr Lundstedt vad potatisen kostade.
Svaret blef nej! Den drömlika oklarhet, som hvilat öfver hennes väsen, var i detta ögonblick som bortblåst, och hon tyckte sig se sin väg. Ja, sade hon. Jag har kämpat länge under många år mot min brinnande lust att skrifva Skrifva? han förstod icke. Ja. Att bli författarinna. Han svarade icke strax, men där flög en rodnad öfver hans kinder.
Faber svarade: Jag vill tala om, hur det gick till. Hans röst var emellertid så grumlig att domaren ej uppfattade svaret. Hansi Hinz stod en stund tyst och stirrade framför sig. Hans ögonbryn voro högt uppdragna i pannan alldeles som då han, sittande på bänken vid kvarnen, grubblade över kvinnornas mångahanda spörsmål.
Dagens Ord
Andra Tittar