Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 oktober 2025
Dessa saker jemte regnkappa och sjal vägde dock mycket öfver 15 skålp. Men kunde vi undvara en enda af de nu uppräknade sakerna, då vi ämnade oss på fjellvandring med bostad på sätrarne? Svaret blef ett enstämmigt nej, men lika ense voro vi deri, att renslarne voro för tunga för våra ovana skuldror, ryggar eller höfter, hur vi bäst kunde bära dem. Hvad var att göra?
Vi gingo således mycket försiktigt tillväga och det dröjde rätt länge, innan vi vågade byta några ord över muren. Men snart fingo vi stort förtroende för varandra och jag fattade eld och blev mig icke lik utan vågade gång på gång motsäga min mor, som av lutter häpnad blev mig svaret skyldig. Dock tog hon snart skadan igen och återförde mig till ordningen.
Den förra befallningen förvånade Klemens mycket, men han var van att aldrig fråga efter biskopens bevekelsegrunder. Om ett »varför?» någon gång stal sig väg över Klemens' läppar, så vart svaret ofta blott en genomträngande blick, mer sällan en redogörelse, vars ton då tillika gjorde den till en tillrättavisning.
Vi beslöto trestämmigt att aldrig förhålla landets infödda barn någon kunskapssmula och att aldrig bli dem svaret skyldig, äfven om de sporde efter vår ålder eller om vi voro förlofvade.
Svaret blef: "Jag längtar efter att få komma, men antalet är ej fullt. Arbeten derför och bringen in kärfvar både i hemländerna och i hednaländerna. Nödgen dem der hemma, bjuden dem der ute!" De fingo höra hans andra: "Si, jag kommer snart och har min lön med mig" för arbete , v. 12. Men nu hafva vi arbetat, nödgat, bjudit. Skaror hafva gått ut på fältet.
Han beredde dem icke plats och gjorde sig intet omak för deras skull. Men när nu en kvinna för att giva sitt besök en rimlig orsak frågade honom, varför hennes ko sinade, förändrades hans sätt, ty det var en allvarlig fråga och han hade som vallarepojke samlat en hel del erfarenhet beträffande kreaturen. Han tog alltså frågan i övervägande och ansträngde sig att finna det rätta svaret.
Ser ni inte att ja lider! Han satt i sin nya kostym bland de andra pojkarna på en stol framför altaret. Han hade fått en fråga på salighetsläran och svarat rätt. Det förundrade honom själv, att han kunnat ge det rätta svaret.
Det är en af »farmors» omvändelser, hviskade Fina, hon är eljes en mycket märkvärdig person. Ingen vill hon tala med, och hon är heller inte tåld af någon här i hemmet, utom oss föreståndarinnor, förstås! Hur länge har ni varit här nu, Maja? frågade Fina, denna gång i en ton, som fordrade svar. Tio år. Svaret, ehuru hörbart, uppmuntrade icke till vidare frågor.
Ett ögonblick dröjde hon med svaret som för att reda ut sina halvglömda drömmar. Hon fick åter något sömngångaraktigt över sitt väsen. Nej, sade hon lugnt efter en stund och hade redan nyfiket vänt sig åt gatan till. På andra sidan hängde skomakardöttrarna över den nedslagna bodluckan för att komma åt att se på de kungliga fruarna och fröknarna, som just gingo förbi.
Hvad blir då kvar för en Silfverstååhl? Med denna fråga ha vi kommit fram till dagens text. Johan hade en yngre bror, Henrik, det är han som i Köpmän och krigare får lämna svaret. Henrik Silfverstååhl är strebern. Han äger inte något ovanligare mått af intelligens.
Dagens Ord
Andra Tittar