Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 november 2025
Knappt att en kunde lägga på en gris till julen, en kalv efter Blomman och en till göjeslakt. Fem fanns det redan och sväran gick med sjätte. Nej, det går inte, tänkte mor i Sutre. Och hon begynte springa. Hon tog av sig trätofflorna och begynte springa. Vad det nu skulle tjäna till. Olyckan kunde ske i dag såväl som en annan dag och en annan dag såväl som i dag. Det var lite lönt att springa.
Mor i Sutre sade: Ja, det vet jag, att greven haft sitt. Men vad tänker han göra med flickan? Han skrattade, räckte den svalnade turken åt lilla mamsellen, som kindpustade fula gubben, gjorde honom tysta men häftiga förebråelser. Greven sade: Aux affaires, kära mor! Träsken vill väl fara och mörkret begynner bli stadigt nog för en flykting. Vad kostar kalaset? Kalaset, mumlade gumman, kalaset
Och vart tänker greven föra henne? Sammastädes. I den lovliga avsikten att bjuda henne äktenskap, vilken grace familjen varken lär försmå eller förvägra. Sådan ställningen nu är. Parole d'honneur, det är min avsikt. Jag tror't, sade mor i Sutre. Men då ska greven resa före och tala med släkten. Jag vet lite, jag, vad det blir för ståhej. Res före, greven, och jämna vägen
Han sade: Säger du, att Valborg aldrig ska komma som hustru till Sutre? Är det betalt för gammal ost? Gästgivarn lutade sig tillbaka i bänken, såg upp i taket. En kunde tycka så, svarade han betänksamt, men det är det inte. Och inte skulle jag stå så hårt på det, om det inte varit fars ord in i det sista, att sönerna skulle ha hemmadöttrar. Om de eljest gifte sig. Det vet I, mor, att han sa
Min lilla grevinna har glömt, hur lagad mat smakar. Det ante mig, mumlade mor i Sutre. Stackare den, som är liten. Hon rullade hastigt uppför trappan. I köksdörren vände hon sig om, neg djupt och sade: Ja, då får en tacka herr greven så mycket, så mycket att han håller till godo i Sutre. Fägnar mig, fägnar mig, svarade Frönsagreven.
Fönstret över frontespisen slogs upp, Valborg stack ut huvudet och ropade: Det var sant, mor, strykarna bad om mera välling. Det är sex styckna. Moran nickade. Gästgivarn sade: Nej, jag ville ingenting säga. Jag undrar bara, vad det nu ska bli för elände i Sutre. I jissine började hon. Men han lyfte huvudet, såg henne rakt in i ögonen.
Mor i Sutre, ovan vid farten, stack handen halvvägs efter tömmarna. Något måste sägas. Så Träsken är redan återvänd, sade mor i Sutre. Det blev inte så långvarigt då, norr ut? Han drog in tömmarna, han knep ihop ögonen och visade tänderna. Nej, det är dåligt uppöver, dåligt, dåligt, dåligt. Osäkert med. Det är allt det där folket som bruksförvaltarn bådat upp till timmerhuggning.
Och Valborg tänkte: Ska nu hemmafolket också stura på mig, så blir det för stolligt. Men gästgivarn vände bort huvudet, såg åt grinden och sade: Så Valborg ska ge sig i väg från Sutre nu. Tennkärlen klirrade samman. Vem har sagt det? Han såg åter på henne, under lugg. Träsken.
Det var rart, tänkte mor i Sutre, att det kommit löv på skrället. Jag har aldrig kunnat lida att ha det riset över mig. Den obarmhärtighetskvasten! Den tyckte jag skämde. Jag har liksom alltid önskat, att det skulle bli löv på den. Nu är det rart, när en får som en vill. Det känns så ljummet i luften, när det inte jämt går tvärs emot.
Hon såg Träsken med en stånglykta över huvudet, vidare länsman, även han med lykta. Efter dem kommo Lars och Anders. De gingo stadigt och tungt på nyktra ben. Men mellan dem raglade en gänglig gestalt. Han ömsom hoade som en uv, ömsom jamade som en likuggla. Det var han som ville ha välling, tänkte mor i Sutre. Jaså, den stackarn fick de tag på.
Dagens Ord
Andra Tittar