United States or Kuwait ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon lyssnade till kärrans gnissel, som entonigt upprepades med jämna mellanstunder. Nu hörde hon också karlarnas tunga steg. Vad håken? muttrade hon. Varför drar de omkring med kärran? Hon gick mot fönstret. I detsamma susade någonting fladdrande, långt, svart in i salen. Mor i Sutre skrek till. Hon såg, att det var Träsken. Han stod tätt intill henne och hans långa rock slog som vingar.
Men Träsken väntade på Valborg och kistan. Mor i Sutre tog en vit blomma ur flickans knä, luktade på den, bet av en bit av stjälken, spottade ut den, sade: Hör nu, lilla greven, flärd och sånt är han kunnig på, det syns. Men mamselln har väl mage hon som andra. Vad tänker han mätta den med? Men Frönsagreven viskade med sin käresta och hörde alls inte på.
Mor i Sutre rodnade ända upp i öronsnibbarna. Men hon såg varken åt höger eller vänster utan gick sin kristliga väg rakt fram. Då begynte klockspelet ringa. Rang runt om, bakom och framom, till höger och vänster. Mormora! Mormora! Satan, sade mor i Sutre. Och plötsligt kom hon att tänka på, att detta var underligare än något torsdagselände.
Han sköt undan glas och tallrikar, vek upp duken, lade den digra läderväskan på bordet, öppnade låset, varvid väskan sprack upp med en smäll och gav ifrån sig papper i stinna rullar och buntar. Mor i Sutre på sin stol följde med andäktig uppmärksamhet hans förehavanden. Gästgivarn vaktade med bister min sovkammardörren.
Håll käften, sade gästgivarn, jag tänker inte på Hanna, jag tänker på rättvisan. Skilt ska vara skilt, hemmabor för sig och löst folk för sig. Å jisses, å jisses! kved mor i Sutre. Vad är det du säger, pojk? Hör inte på honom, Träsken lille, han menar det inte. Men Träsken sade: Är det mig du skäller för löst folk? Gästgivarn drog upp överläppen, så att den låg upp mot näsvingarna.
Mor i Sutre drog sig ännu ett stycke tillbaka. Greven hoppade upp i kärran, han slog armen kring flickans liv och satte henne ned på kramlådan, han lade några blommor i hennes knä och fäste andra i hennes hår. Han satte sig på kärrkanten, böjde sig fram över flickan och viskade i hennes öra. Och hon skrattade. Kör, ropade han till Träsken. Kör, herr kommerseråd, kör!
Nej, han kan inte det, bekräftade länsman. Han kunde det i morse, det såg jag, då jag åkte genom Sutre. Men nu är han lam i benen. Gumman lyfte upp pojken, vände honom fram och tillbaka, kände på armar och ben. Larsson, sade länsman, vad är det, som försiggår här i Sutre? Gästgivarn betänkte sig. Det vet jag inte, svarade han. Men nog ser jag, att det är något.
Vart tog det vägen? Inte vet jag. Inte vet jag hur det kom och inte vet jag vart det gick och inte vet jag varför. Men när jag vaknade en morgon, låg gubben i sängen. Och de skällde mig mor i Sutre. Och här sitter en nu som en kålrot, tung i gumpen och knäckt i blasten. Jag vånne jag låg. Och sov. Mor i Sutre somnade.
Den gamla mekanismen får kraft att röra sig i ytterligare tjugufyra timmar och finner kanske under tiden ett nytt Sutre och ett nytt modershjärta. Apropå hur är ett modershjärta skapat? Varav? Av maktbegär och smeklust? Av sinnlighet och leklust? Min salig far brukade säga: Stackars Johan Ludvig hade aldrig någon mor. Nå! Han menade, att hon dog i min spädaste barndom.
Och då mor i Sutre kom ut på trappan, sprungo de emot henne, ropande: Kolran kommer i Stenby backe! Å, håken heller! sade mor i Sutre, steg nedför trappan. Hon höll handen över ögonen, såg upp mot vägen. Efter en stund sade hon: Det är socknekärran. Det är det. Det är kolrakärran. Vad kan det vara för en stackare? Han ska väl jordas i Raslinge.
Dagens Ord
Andra Tittar