Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 oktober 2025
Guds ord är krångligt i sig utan att hin behöver vända det bakfram. Mor i Sutre ville veta två ting. Hon ville veta, vad barn ska vara bra för; och hon ville veta, vart den röde gumsen tagit vägen. Hon ville veta en ting till, men den saken höll hon tyst med. Den skulle utforskas på stället och med egna ögon.
Det är sant, sant, sant att det är trevligt i Sutre. Någon gång si! Si! Si! Men trevligast var det i halvmörka köket, där karlen sov och gossen låg stilla på bordet och gnagde på äpplet. Hon gick fram till bordet och slöt gossen helt i sin famn, kurrade och spann: Gossen lill' osse osse kosse osse gosse
Så hon tyckte hon kunde unna sig en stund att pusta, helst vädret var gott och ljumt med klar sikt ut över havet, där Sutretaket sköt ut som ett svart skär, omgiven av ilskna, vita bränningar och klargrönt vatten. Och kring skäret stucko vaggande ruskprickar upp i en tät ring. Vad kan det här vara för ställe? undrade mor i Sutre. Kan det vara här jag skulle vänta på go'vär? Inte!
Han vände sig mot väggen och sade: Så det kan I tacka Stava för, och mor ock, som äntligen ska ha oteringen gåendes här. Efter en stund tillade han: Men vad det anbelanger, att Valborg stannar här som piga, så har jag ingenting att säga. Hon gör skäl för sig och mer till. Det är nån som krafs på dörra, inföll sväran. Hör då, hör då. Det är nån som krafs Mor i Sutre öppnade.
Men en dag kom till gästgivargården i Sutre en västgötaknalle, slog sig ned under eken med lådan sin och begärde konjak. Har jag inte, svarade gästgivarn. Varföre då, då? frågade knallen, som var en allvarlig ung man med svarta tattarögon och svart, stripigt hår. För det ska fan och inte jag betala syndapengar, svarade gästgivarn och utlade sina åsikter om tullen.
Vad Träsken gjort, det får han stoppa i en gammal tunna, lägga locket på. Men Valborg är för god att fara omkring med knallar och grevar. Hon stannar i Sutre, så sant hon ska bli min svärdotter Svärdotter? upprepade greven, pekade på Daniel. Ja visst är det den usslingen.
Det var ordet. Mannen i kärran snarkade såsom endast en van resenär kan snarka i en gästgivarkärra. Mor i Sutre stirrade på honom och plötsligt drogos mungiporna ut till ett leende, smal som en strimma, vasst som en knivsegg. Då vet en, sade hon, då vet en, vad han är ute och åker efter. Och hon pekade på mannen i kärran. Träsken snurrade om på klacken, sköt hatten bak i nacken.
Skulle det nu åter bli gräl och skam i Sutre, gästgivarns till visa för de illvilliga? Och alltid för kvinnfolk. Gräl då Lars mot mors vilje tog hustru, gräl så att präst och länsman måtte medla och gjorde sig stora och tunga i Sutre. Gräl och skam utan ända, då Stava födde. Gräl nu sist om Daniel och Valborg. Det visste hon med sig, mor i Sutre, att hon från begynnelsen varit mild som en duva.
Vem ska en säga, att han är lik? frågade gästgivarn. Dig, svarade hustrun. Gossen kallades Lars efter far och farfar. Han blev tungrodd och åbäkig och så i alla stycken sin fars avbild, att det måtte förvåna. Och mor i Sutre fick ännu en son. Vem ska en säga, att han är lik? frågade gästgivarn. Dig, svarade hustrun.
Men han öppnade dörren. Då sade hon: För du har inge där att skaffa. Valborg är uppe på loftet. Och hon tänkte: Vad i herrans namn säger jag? Står jag och ljuger? Daniel stängde dörren. Vad gör hon på loftet? Han tror att jag ljuger! tänkte mor i Sutre. Hon fräste: Jistine, kan jag vet det? Sväran är också där. Så du ska inte gå dit. Hon fortsatte i en ramsa: Nu kan du väl vara lugn då. En stund.
Dagens Ord
Andra Tittar