Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 3 september 2025
Då reste hon sig blixtsnabbt och lyfte stolen, som hon hållit i, liksom för att i nästa sekund slunga den emot hans hufvud. Han hade gripit tag i dörren och stirrade mållös på denna företeelse; men han gjorde icke det minsta för att afvärja det hotande slaget. »Det var otäckt», mumlade han blott, liksom för sig sjelf medan han stod kvar och stirrade på henne.
Men greven fortfor: Naturligtvis. Men av vem? I alla händelser av många. Ty namnstämplar och vapen voro otaliga. Men vid Frönsan blevo de alla av ett fårahus, märktes alla med Arnfeltska namnet. Så jag tänker att mången samlare förundrat sig över den rikedom, som rått i gamla greve Arnfelts hus I jistini, jistini, kved gumman, vaggade av och an på stolen. Är det så han köper gårdar i Västergylln?
I små mjuka vågor som stiga och falla och bli till en bränning i vitt går dansen där inne, i ett, i ett, då plötsligt något händer, som bryter harmonien, och som kommer pianisten att vända sig på stolen och se efter vad som är på färde.
»Det kan dock finnas fall, då det är omöjligt att avgöra både vad som är moraliskt och juridiskt rätt.» »Exempel!» sade advokaten. »Jag skall dra fram ett exempel ur min egen erfarenhet», sade journalisten och satte sig bekvämare till rätta i stolen. »En liten episod, som hände mig för många herrans år sedan ute i Amerika.
Nyberg, den ädla själen, som alltid trott på L. och nu såg honom krossad och förödmjukad, blev upprörd i sitt innersta av harm och sprang upp från stolen med ovanlig livlighet för att säga notarien en hel hop obehagligheter. Läpparna darrade och ögonen voro fuktiga. Orden trängdes om varandra, och det enda han fick ordentligt fram var ett ljungande: Skäms, lymmel!
Kalla rysningar skakade hennes kropp, det var skymning i rummet, och glöden i spiseln var slocknad. Hon var åter gammal och skröplig, åter sitt eget sjelf. Hon höjde sig för att stänga fönstret, lyfte sig mödosamt från sin plats, flyttade fötterna besväradt. Hon tog ett steg, men stannade. Hvad var det? Der på stolen, vid bordet. Hvem? Hvad?
Ja, Gud förlåte mig, nu rinner det opp för mig: hon vävde åt hustru min om vintrarne, och hon satte alltid opp garnet galet i färgen. Hörde hon illa också? frågade doktorn djupt intresserad. Ja, om det var det eller något annat, men aldrig fick man ett svar, som passade till frågan. Då slår det in då! höjde doktorn rösten, sprang upp från stolen och satte sig igen.
Han såg icke åt henne, lyfte sjelf grytan närmare spiselkanten, tog en tallrik och begynte ösa ur. Hon sprang från stolen, lade temligen oförsigtigt den lilla sofvande flickan i sängen och föll ännu en gång i vild, hejdlös gråt. Peltonen såg på henne, liksom hade han velat fråga henne någonting, men teg ännu.
»Roligt att få se er, roligt att få se er», sade den gamle herrn, i det han tryckte hennes hand, »jag trodde knappt mamsell Kristiana lefde. Men jag kan känna igen er, jag tycker nära nog, ni är er lik, bästa vän! Åh, hvad det var roligt!» Hon tvang honom att sätta sig bekvämt och bra i stolen samt började pyssla om honom, skaffade honom en pall, soffdynor och schalar.
Mademoiselle de La Feuillade blev sittande i stolen i samma ställning som förr, trots det hon såg, att de flesta av damerna reste sig. Det blev nästan svart för hennes ögon, och omedvetet tryckte hon handen mot hjärtat. Hon visste ju, att han skulle komma hela aftonen hade hon icke tänkt på annat men ändå, nu, när hon såg honom...
Dagens Ord
Andra Tittar