United States or Japan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han står inne i ett förfärligt stort rum och vet icke hvar han är hemma. Det är mycket vackert; allting i hvitt och guld. En musik såsom af hundra fortepianon sjunger ofvanför hans hufvud, men han ser icke instrumenten eller spelmannen. Bänkar stå i en lång allé och längst fram är en tafla, ur bibliskan troligen. Två hvita menskor ligga på knä och ha vingar, och der stå stora ljusstakar.
Men flickorna togo av strumpor och skor och hängde på gärdsgården. Och gumman räfsade och gick på, så hon var efter Carlsson före de andra; månget skämtord föll på de unga tu, som de kallades. Så blev det middag och så blev det afton. Spelmannen hade kommit med sin fiol, logen var röjd och sopad och de värsta kvistarne voro kittade med beck. Och när soln gick ner, började dansen.
Med tusentals tysta lyckönskningar till helvetet åt den falske spelmannen måste segraren slita sig ur kärlekens armar och lämna det halvvunna bytet åt den svagare, som endast hade ett öde att tacka för sin älskogslycka. Moster ropade än en gång, och med vresig stämma svarade Carlsson, att han kom allt vad han orkade.
Med tusentals tysta lyckönskningar till helvetet åt den falske spelmannen måste segraren slita sig ur kärlekens armar och lämna det halvvunna bytet åt den svagare, som endast hade ett öde att tacka för sin älskogslycka. Moster ropade än en gång, och med vresig stämma svarade Carlsson, att han kom allt vad han orkade.
Men det varade blott en stund; så drogo moln upp ifrån kusten och det blev natt igen. Då steg ett anskri från köket: glöggen! glöggen! Och i tågordning kommo karlarne med en kastrull, som flammade av brinnande brännvin och kastade blåa sken omkring sig, under det spelmannen spelade en marsch.
Men flickorna togo av strumpor och skor och hängde på gärdsgården. Och gumman räfsade och gick på, så hon var efter Carlsson före de andra; månget skämtord föll på de unga tu, som de kallades. Så blev det middag och så blev det afton. Spelmannen hade kommit med sin fiol, logen var röjd och sopad och de värsta kvistarne voro kittade med beck. Och när soln gick ner, började dansen.
Och därför hade nästan alla töser i byn en liten versstump af honom eller några kostliga bilder från dansgillen, lekstugor eller marknader. Han hörde hemma öfverallt liksom spelmannen, sotaren och tiggaren, fast mera välkommen än de två sistnämnda. Han förde solsken med sig, sa klockaren, och gamla gummor blefvo som unga jäntor, när de sågo och hörde honom.
Paawo tycktes vara gubben i lag, och han skulle i framtiden få ärfva sin faders gård. Toimila-folket blefve då ännu rikare, allt var ju godt och väl! Öfverallt i sjelfva storstugan pustade de dansande. Sommarqvällen var litet qvaf, luften derinne het och tryckande. Man hade druckit bränvin med kaffe, ätit ostkaka och åter druckit. Spelmannen stampade takten, gned och arbetade.
Dagens Ord
Andra Tittar