Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 27 oktober 2025


Hade solen skinit himmelen och naturen visat ett glatt anlete, medan Kimon talade, skulle hans ord måhända icke gjort det intryck som nu, de understöddes av skymningen, molnens mörka skridande skaror och regnets vemodiga sorl.

En nyss utvuxen, vacker flicka med fina kläder och parasoll. De komma in i en skog, som är dyster med mörka granar, de vandra ett stycke längre bort, längre; nu höres sorl af röster, musik och slammer af tallrikar och gafflar; de stå framför ett litet slott olikt allt annat.

Det är blott, att säga, ett stundens lif krogen, men som sådant högst lefvande skildradt. Det originellaste består i den häftiga patos, som strömmar öfver det hela. Man hör ännu festens buller, kamraternas sorl och glasens klang genom de två sekler, som skilja oss derifrån. Rytmen passar mera för utrop än toner.

Jag ropade Eurysakes; vi skyndade Till stranden ned; ett sorl af Hellas tungomål Vårt öra nådde; dubbelt säll klippans rand, Invid hvars sida skeppet låg, jag böjde knä Och bad om räddning för mig själf och för min son. Den blef oss lofvad. Med ett språng stod ynglingen akterdäcket, sträckte gladt mot mig sin famn.

En afton i skymningen, när hon stod med honom vid den sönderfallna trappan till drotthusets svalgång, kom Valdemar tillbaka från en utflykt med sitt hov. Redan avstånd hördes ett glatt sorl.

Han fortsatte det sättet att ömsom plåga och ömsom trösta sig, ibland tyst, ibland högt, oaktat att han redan hörde röster och klingande silversporrar i stallet. Det var ett sorl av ljud och ett larm, som när en vårflod svämmar över. Han kände igen sina avkomlingar deras målföre, och det förundrade honom endast att tre ensamma män kunde åstadkomma mycket buller.

Knappast var det sista ordet taladt, När af sorl den glesa ladan omgafs Och en röst i dörrens mörker ropte: "Finnas mänskor här, och hvilka? Svaren!" Ingen svarte, och det roptes åter: "Sätten eld inunder ladan, vänner, Ty zigenarkungen har sin tron här!"

Rakel hörde ej, huru det avlägsna sorl, som förnams från norr, kom närmare, huru det allt tydligare blandades med bullret av en folkmassas tramp, det dova, brusande ljud ett sådant månghövdat, tusenfotat vidunder åstadkommer, när det framtränger genom en stads trånga gator och vid varje gränd, varje öppning det stryker förbi, sväller ut och rycker med sig allt.

Kajsa kände hur ungdomskraften återkom och det glada, välsignade ungdomsmodet. Hon gick åter igen ung och lätt i det höga och doftande gräset, hörde sorl af bäckar och ett qvitter af tusen foglar.

Men släppte de henne igen, och det blev åter samma yra sorl. Hertigen, kittelbotaren... Var det honom du såg? Han, som är svart och ful! De ryckte ordet från varann och skrattade över varandras axel, att snart ingen längre kunde höra någon annan än sig själv. Men jungfru... betänk , att han i alla fall är en ridderlig kämpe.

Dagens Ord

halfmedveten

Andra Tittar