Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 1 september 2025
Akta lilla gullet, greven. Det är ändå hon, som är huvudpersonen, så till sägandes. Oj, oj, oj, si så han skrämde henne, fortfor han och krafsade smeksamt i luften med den lediga handen. Ty lilla mamsellen hade snyftande krupit under bordet och upp på andra sidan och vankade alltjämt snyftande av och an över de breda tiljorna, tills hon slutligen hamnade hos Valborg, kind mot kind.
Kajsa grät högt. Som vid en graf. Hon kastade sig ned, på knäna, kysste åter snyftande hans bleka hand, som låg på täcket. Morgonskymningen vek för en gul solstråle, som matt bröt in genom fönstret och belyste scenen. Ja, snyftade modern, ja, det är slut nu. Allt är slut. Och presten säger, att Gud är med oss, sämre folk. Jag tror det inte. Jo, mor, förklarade barnet, jo, Gud är med oss.
Sluteligen hörde jag den jama på er gård, och jag tänkte be er, mor Sanna, taga den i vård, ty den är så mager, att den icke har kött under skinnet, utan bara benkanter, såsom om den vore en påse med stenar och stickor." "Gud bevare mig, fattiga kvinna", sade Sanna snyftande, "hvart tog det usla kräket vägen?" "Ja, hvart tog den vägen, mor? Den sprang undan, så snart jag kom in på gården.
Hon höll bägge händerna för ögonen och vaggade snyftande fram och tillbaka. Hortense vågade icke gå fram och trösta henne; hon stod skälvande vid dörren, när Duroc kom in igen. Gå in på ditt rum, Hortense, sade Bonaparte något mildare. Du hade gjort bäst i att hålla dig där hela aftonen. Tack, Duroc! Vänta mig däruppe, och kommer där någon kurir från Moreau, så låt mig få veta det strax .
David hade på några sekunder genomgått två stadier och befann sig med ens i det tredje: från yttersta förskräckelse till onaturlig likgiltighet och från likgiltighet till skamkänsla och medlidande, och utan att tänka på vad han gjorde lutade han sig mot dörren till Ziris rum, med ryggen vänd mot den hysteriskt snyftande kvinnan, och såg i stel, stum sorg på mannen i korgstolen.
Hade han lyssnat till, huru detta rop tonade av ömhet, ångest och rörelse, skulle han kanske återvänt. Vid Kerstins rop skyndade Ingrid dit från ladugården; hon fann sin mor sittande på en klipphäll med bägge händerna tryckta mot pannan. Mor, mor, vad är det? frågade flickan förskräckt. Barn, svarade Kerstin snyftande, olyckan har kommit över vårt hus, och det är jag, som nedkallat den.
Gubben pekade på ett ämbar vatten, en handduk, en stor, bred säng och gick. Samuli drog kappan af Nadja och beskådade henne. Hon blödde i ansigtet och darrade af köld i sin tunna drägt, halfnaken och trasig. Fall på knä, sade han, fall på knä och kyss mina fötter. Hon föll snyftande ned och grät som ett elakt och ilsket barn.
Sedan öppnade hon dörren och gick ut. Derute i förstugan hördes ett snyftande; det dröjde en stund, derefter blef allt tyst som förr. Tredjedag jul var lika strålande och lika blid som juldagen. På Helsingfors gator strömmade en skara pelsklädda promenerande.
Han ville som vanligt söka upp den kristallklara "kallkälla", som han visste fanns i närheten. När han, tyst gående fram i mjuka mossan närmade sig källan tyckte han sig höra ljud som af snyftande gråt. Ängsligt deltagande ville han skynda i den riktning hvarifrån de sorgliga ljuden nådde honom. Han gick några steg fram. Men stannade förundrad och villrådig.
Dagens Ord
Andra Tittar