Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 5 september 2025
Tanken på att han möjligen kunde vara förälskad en tanke som ibland inställde sig framkallade alltid hos honom ett småleende, så otrolig föreföll den honom. Möjligheten att hon kunde vara förälskad förekom honom deremot antaglig nog.
"Hennes mor dog, då hon var tio år gammal, tidigt var då hennes uppfostran gjord", menade Helena, med ett sorgligt småleende. "Jag känner nästan ingenting om henne", sade fru *, "huru kom hon till Lingdahls?"
Några långa ynglingar med skolklassmärken i pannan sysslade med fiskeredskap, men fingo vid vår åsyn ett anfall af vår ständiga skrattlust, hvilket jagade dem bort mot fjöset; men en äldre herre såg på oss med ärliga afsigter att stå emot smittan och visa sig som en bildad man med ett finare småleende.
Hon stod där uppe, vacker, stolt och själfmedveten som en furstinna, nickade småleende till mig och viftade sedan ett par gånger med sitt parasoll. Jag tog icke mina ögon ifrån henne, innan båten var så långt borta att jag ej mer kunde urskilja henne. Ty jag viste att jag aldrig mera i lifvet skulle återse henne. Jag stod på stranden, så länge en skymt af båten ännu syntes.
Det är naturligtvis blott för att tala om arméen, som han har kommit till din man emellanåt behöver han ju ändå en munfull frisk luft! Jag går in i ditt kabinett så länge, min vän du tillåter nog? Jag är så förfärligt trött och befinner mig icke riktigt väl. Edmée gick med ett småleende och en smekning till väninnan. Madame Junot blev sittande i salongen. Hon ville då åtminstone »vänta ut honom».
Edmée gjorde en djup, gammaldags reverens för de båda herrarna. Till mig? sade hon småleende. Den nyheten är väl till oss alla. Freden, icke sant, min fader?
Där satt Joséphine på sin hedersplats vid kaminen, indolent, småleende under sina rosengirlander, draperad i en guldbroderad indisk silkesschal. Han nickade förstrött, och hans blick flög vidare liksom sökande. Plötsligt klarnade hans ansikte upp han smålog, detta ljusa, ömma leende, som blott han ägde, och sänkte ögonen. Han avbröt litet tvärt samtalet med värdinnan och tog general Junots arm.
Tills med ens Casimir Bruts stämma bröt igenom det gälla larmet, mörk och skrällande som en åskknall. Jag anhåller, att det inte pratas några dumheter! Han tillade mera dämpat: Flickan är inte mördad. Jaså, inte mördad? upprepade fröken Alexander efter ett ögonblick. Och hon fortsatte med ett betydelsefullt småleende: Kanske herr förvaltaren vet, var hon finns? Nej, svarade han korthugget.
Det är en symbolisk toalett, förklarade Albert Permon, Laures broder, småleende för Edmée, då de togo plats i kontradansen helt nära Förste Konsulns systrar. Det är hennes dröm, att man genom den där kostymen skall kunna skymta hennes litterära intressen. Så snart hon kunde, drog sig Edmée ur dansen.
Leve Republiken! Leve arméen! Leve Förste Konsuln! Leve Förste Konsuln! återtog Edmée viskande, småleende, utan att rätt veta, vad hon sade. Och medan luften omkring henne beständigt genljöd av namnen St.
Dagens Ord
Andra Tittar