Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 25 september 2025
En författare utan snille! En kvinna utan en kvinnas kall. Hvad skall jag i världen? Om jag blott icke vore så rädd för den fysiska smärtan! Om jag hade ett smärtfritt dödande gift. Vetenskapen borde skänka detta åt oss, som ingenting ha att lefva för. Det är icke möjligt att bli kvitt tanken på honom. Ingenting annat än det strängaste arbete kan göra mig till herre däröfver.
Antingen skall smärtan tvinga mig att afslita bandet och då skall jag störta mig i ett brokigt och verksamt lif, för att glömma eller också skall förhållandet stadgas till en trygg och öppen vänskap. Jag skall komma under fund med, om jag blott är en försökskanin eller om han verkligen håller af mig en smula. Jag reser icke härifrån förrän jag fått klarhet.
»Du kan icke förstå hvad det vill säga att i hela verlden icke ha mer än en varelse att hålla af endast denne ende att knyta alla tankar, förhoppningar och framtidsplaner omkring så att man icke kan lefva sitt eget lif utan går upp i hans » Hon måste göra ett uppehåll; det var som om ett äldre element af sorg kommit till och blandat sig med smärtan för i dag.
Hvarför denna förfärliga ångest? frågar jag mig själf. Hvad är dess egentliga kärna? Låt se. Det är icke själfva skilsmässan. Jag har ju mitt arbete. Det är ännu mindre längtan efter hvad jag tillbakavisat. Det är smärtan vid den tanken, att han kan känna groll och ovilja mot mig. Den tanken är mig olidlig därför, att han varit mig kär eller ännu är det.
Utan att förstå vad den innebar, greps han av dess känslofrossande nyromantik, de melankoliska drömmerierna, smärtan, nyckfullheten. Han kände, hur svårmodigt allting var, livet, kärleken, i synnerhet kärleken... Men det var ett skönt och lyckligt svårmod, det estetiska svårmodet inför skönheten, vi längtande ana... Dagen efter trettondagen reste Kalle. Stellan saknade honom inte.
Han längtade efter denne, efter någon undervisning i att tänka systematiskt och förnuftigt om det som han sökte undfly men ständigt åter råkade fast i, det planlösa grubblet om själen, det odödliga, synden, straffet och det stora onda, samt det gudomligas förhållande till smärtan en sak som Hartman lärt honom att stirra sig blind på.
Tiden kan bli dig lång, husmoder, ropade hon. Med tärningarna kan du förkorta en dyster stund. De äro skurna av ädel elefanttand, husmoder, och de voro det enda jag hade kvar från min ungdom. Då begynte de andra springa ända in i lågorna med olika gåvor, och smärtan skiftade om i vrede. Här har du nål och tråd och vax, ropade de om varann och skakade den döda i armen för att göra sig hörda.
Och allra mest var hon sann, när smärtan pressade orden över hennes läppar, och hon bad mig att få dö. Varför hade jag icke låtit henne få det? Varför hade jag försökt tvinga henne emot hennes vilja och över hennes förmåga?
Stillare svallade den svalkade bloden genom ynglingens ådror, mindre het brände smärtan i hjertat, mindre brinnande glödde vreden i ögat vid Tuonijungfruns vård, men nu vaknade ock ynglingens medvetande om det yttre, och vredgad utbrast han: "Vik hädan, troll, hvi förföljer du mig?" Och som en dimma sjönk jungfruns gestalt undan.
Den första känsla, som efter viljans slutliga seger inställde sig, var en smärtsam. Hermione kände sitt huvud sammantryckt som med ett järnband. Men smärtan upphörde ögonblickligt och efterträddes av ett underbart färgspel. Hjärnan var förvandlad till en eldfontän, som kastade stjärnkaskader av bländande prakt, i vilka alla färger sammanflödade eller blixtsnabbt avlöste varandra.
Dagens Ord
Andra Tittar