Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 7 oktober 2025
En stjärna träder fram ur Jakob, och en spira höjer sig ur Israel. Den krossar Moabs tinningar och slår ned alla söner till Set. Edom skall han få till besittning till besittning Seir sina fienders länder. Ty Israel skall göra mäktiga ting; ur Jakob skall en härskare komma; han skall förgöra i städerna dem som rädda sig dit.»
När fiskmåsen slår ned i varpet, så må hon få sig en hagelsvärm i skrofvet, om hon skall skjutas, ty lyfter hon en gång mörten upp och far sin väg, är det för sent att uppsöka henne bland de andra, som sitta på klipporna eller sväfva kring sunden. Klara att släppa ut refven! Byn pustar i själtåget redan. Där tror jag vi ha en stjärna i lovart."
Hennes fylliga gestalt är grof, men kraftig, och hennes lifliga, energiska rörelser visa att hon är van vid arbete, liksom hela stugan bär vittne om hennes ordningssinne och om en flit som kan försköna sjelfva fattigdomen. Emellertid slår klockan half fem. Paavo har slutat sin frukost. Hans hustru tar långrocken från en spik och hjelper honom på med den.
Lik bäcken, som sin muntra stämma höjer, Fastän den bruten mellan klippor går, Så tycks ock hon, på lifvets fröjd bedragen, Förvirrad, krossad, sjunga sällhet än. Se denna glesa krans af vissna rosor, Som fängslar hennes spridda hår; hvar fläkt Slår bort ett gulnadt blad af dem, liksom Ett oblidt ödes lätta vindar slita Förhoppningar ur en förkrossad barm.
En gång vid modrens kyss slår barnet opp Sin blick och ler och somnar in ånyo; Och det är bilden af vår första kärlek.
Men om i hjältars land, i sena framtids år, Hans bragder blekna bortför större minnen, Om vid hans namn ej mer ett hjärta eldadt slår Och enslig, obesökt, med nötta runor står Den graf, hvari han göms, den trogne finnen; Då har hans lof, hans ära än ej dött, Då skall hans ande ila öfver hafven Med stolthet till det land, som honom födt: Här glöms han aldrig, här har för sitt folk han blödt, Här skall han lefva, om ock där begrafven.
All världen mörknar för hans hot Och skälfver när och fjärran; Och slår han med sin vredes hand, Då lossna jordens fasta band, Och himlars fästen ramla. Men nåd och frid han lofvar dem, Som dessa buden hålla; Dem vill han taga till sig hem Och idel godt förvålla; Dem vill han ock på jorden ge Tröst, hugnad och välsignelse, Så länge lifvet varar.
När morgonstjärnan slår upp ögat, skall hon finna samlade Karmides och Olympiodoros och Demonax och Palladios och Myro och Praxinoa, alla friska, strålande och glada, samlade kring den arme Annæus Domitius som en skyddsvakt mot de bekymmer, som peka på hans prokonsulariska insignier och anse sig hava rätt att suga hans blod.» Sorgespelet.
Men hans styrka växer under milda händer, Och hans tankes gnista sig till flamma tänder, Och han öppnar ögat, och han skådar eder, Slafvar, tyranner, ruiner och grus! Se, då flyr hans dvala, och hans vrede glöder, Och hans hjärta ropar om förtryckta bröder, Och han slår på skölden, och han svär att fira Ljusets triumf med en frälsad natur.
När jag ser, hur fjärden fradgas, Ser, hur böljan slår mot stranden, Lägger jag min hand på vågen, Doppar fingrets spets i djupet: Sakta, sakta, vilda bölja, Somna, låt de andra sofva!
Dagens Ord
Andra Tittar