Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 16 september 2025
Att ta den med blir svårt, Den kunde gå i kras och släcka solen. v. DANN. Aha, min fröken, knäpp på den fiolen! Han kan ge svar på fråga, som du ser. Jag är ej van att säga nej åt er, Tål också skämt af er, men ej af alla. v. Har fröken något mera att befalla? Ja, att ej Trygg får vara ledsen mer. TRYGG. Tack för den rösten! Trygg är hastigt slagen: Godt ord af er, och allt är godt igen.
Hans föreställningar sväfva oredigt kring mat, och en obestämd längtan att släcka denna ständiga törst griper honom med våld. Men, man måste lefva. Man måste framsläpa denna existens, plågsam och onyttig, tröttsam och sorglig, utan tröst och utan hopp. Ibland ser han bland sina minnen en liten grå, töcknig gestalt som framskymtar. Det är den lilla fattiga tjensteflickans derborta vid Gammelstaden.
Jag förhöll regnet för eder, när ännu tre månader återstodo till skördetiden; jag lät det regna över en stad, men icke över en annan; en åker fick regn, men en annan förtorkades, i det att regn icke kom därpå. Ja, två, tre städer måste stappla bort till en och samma stad för att få vatten att dricka, utan att de ändå kunde släcka sin törst.
Den ende i sällskapet, som lyssnade till prokonsuln, var Karmides. Han sprang upp från sin soffa och utbrast: En häst och en mantel: jag följer dig till staden! Vänner, ropade Annæus Domitius över sorlet, för prokonsuln över Akaja går det icke an att låta Aten brinna, om han kan släcka branden, vore det även med sitt blod. Aten, det härliga, minnesrika! Aten, vetenskapens och konstens amma!
Tändsticksfabriken brann. Brandkåren gjorde sitt, och lågorna gjorde sitt. Det brann friskt undan. Det borde icke ha varit så svårt att släcka en vådaeld, som brutit ut mitt på ljusa dagen. Men elden tycktes ha uppstått samtidigt på flera olika ställen och det försvårade släckningen. Och det inneliggande lagret, som var ganska betydande, brann som fnöske.
Och så lurar jag släktens djävul som vill ha mig vansinnig, som vill göra en Alexander av mig! Men när han vände sig för att släcka lampan och famla sig fram till trappskåpet, föll hans öga på någonting på bordet som han förut ej lagt märke till. Det var ett halvt glas mjölk och två små mjuka brödbitar.
Om en källa sval jag vore, Väl jag visste, hvar jag vällde; Nere vid min älsklings fönster, Där han af och på sig kläder, Att sin törst han måtte släcka Och sig svalka med min bölja. Konda dog, hans moders enda sällhet, Lämnande sin mor det kval att honom Fjärran från sin boning ge åt jorden. Hon begrof den käre i sin trädgård Under gyllne pomeransträns skugga.
Därefter ropade han på mig och talade till mig och sade: »Se, genom dem som draga ut mot nordlandet skall jag släcka min vrede på nordlandet.» Och HERRENS ord kom till mig; han sade: Tag emot av Heldai gåvorna från de landsflyktiga, från Tobia och Jedaja; du själv må redan samma dag gå åstad bort till Josias, Sefanjas sons, hus, dit dessa hava kommit från Babel.
Normans röst var tydlig när han utlade förloppet: Han gick till botten som en sten och så kom han upp igen; men då fick han döden rätt igenom vänstra ögat, och det var rakt som att släcka ett ljus. Å, Herre Je', är han död? skrek gumman och rusade över gärdsgården, men ingen hörde henne för Rundqvist, som fortsatte liktalandet i båten.
Högaktningsfullt Erik Emanuels bror. Jag hade nyss gått till sängs och skulle just släcka ljuset, då jag hörde det knarra i trappan från övre våningen. Så knackade det på dörren och jag ropade: stig in. Emanuel stod på tröskeln i sin långa vita nattskjorta. Hur är det, sade jag. Jag har legat och tänkt på en sak, som jag vill fråga om. Emanuel såg mycket allvarlig ut.
Dagens Ord
Andra Tittar