Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 5 oktober 2025
"Han skrattar alltid åt mig, när jag är utkommen öfver att de gräla på honom eller glad öfver att de berömma honom i tidningarna", skrifver hans hustru till en väninna.
»Det kallar han inte att arbeta. Han har så stora kraf på sig sjelf.» »Nå men novellerna och teaterpjesen?» »Ja, det är ju det han lefver på förstås. Jag menar, det är det som gett honom den smula författarnamn, han har. Men han skref båda delarne under det första året han var här.» »Han skrifver ju på en roman nu.» »Han vill, men han kan inte.» »Hvarför icke?»
Nu är allting sagdt, allt hvad jag skulle velat säga jag kan aldrig göra det bättre och den känslan trycker mig till jorden. Det är en dålig bok ja, på sätt och vis, som konstverk, som helhet; man måste naturligtvis tappa blicken för den yttre plastiken när man fördjupar sig i detaljerna och skrifver med blodsprängda ögon och darrande hand.
Jag säger än en gång, hvad jag förut sagt, att jag icke förstår, hvarföre min herre ofta skrifver mig till med önskan att få svar, då allt, hvad jag har att berätta, rör en liten fläck, som jag med svett och kärlek upptagit, och tre, fyra afskilda personer, hvilkas lif förflyter inom den utan stora förändringar och skiften, som kunde vara nöjsamma att höra.
"Själfvaste Stenbäck, som naturligtvis känner de frommas fordringar på det nogaste, fröjdar sig öfver vårt arbete och påstår, att ingen med fog bör kunna hafva något att klaga öfver", skrifver han från Åbo till sin hustru. Det färdiggranskade förslaget blef enligt kommitténs beslut tryckt till kyrkans jubelfest sommaren 1857, hvarvid förlagsrätten tillerkändes Runeberg.
Skynda dig, så får du sedan se barnen, annars tar jag dem in till stan genast. Den sjuka reste sig upp i sängen, blef sittande stel som ett lik, såg på honom stinnt och sade: det der är inte mitt testamente, du har skrifvit det sjelf, det skrifver jag aldrig under, jag vill ha mitt eget. Patron blef med ens så gul i ansigtet som en bit svafvel. Han var en stund tyst, men vände sig sen till oss.
JULIA. Det syns en misstro hos er då, som smittar. v. DANN. Åh tyst! Jag rymmer unnan rätt och slätt, Jag tar min tillflykt till mitt kabinett Och skrifver några ord, med lätthet funna, Som torde få herr "Kan ej" till att kunna. Han måste komma. O, så är mitt sätt! Jag kunnat dock den goda gubben unna Att se på mig. Hvad var för ondt i det? Jag vore färdig att af ledsnad gråta.
Hvad tjänade kampen till? Jag var och blef blott en misslyckad, föraktad skribent. Jag kastade mig på divanen borta vid fönstret och försökte sofva. När jag legat där en stund, knackade det. Han kom. En kall, ovänlig hälsning, en min som tycktes säga: hvad vill du här? Vi satte oss, och han började tala. Hån. Icke en vänlig min. Ingenting. Ni skrifver ohöfliga bref.
Om jag icke redan i början blir enleverad af någon italiensk markisinna, så skrifver jag, sade han. Blir ni enleverad, är det ju så mycket mera skäl att ni skrifver och berättar det. Ja. Men då skrifver jag bara ett enda ord: besegrad ! När ni ser det, vet ni hvad det betyder! Nu vill jag gå, sade jag gladt och såg upp i detta välkända, opålitliga ansikte.
Här är min förstfödde sade hon och räckte fram barnet jag ville in till presten och anmäla att vi gerna ville ha honom kristnad på söndagen efter gudstjansten, och så ville jag att pastorn skulle välsigna honom strax när han skrifver upp i kyrkboken! Paavo var i sta'n i dag, men nu är han hemma igen, kan jag tro. Gossen blef född i morse och har inte sett sin far än!
Dagens Ord
Andra Tittar