Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 13 juli 2025
Här, med sol, med haf och med jord till vittnen, Skall han stå och döma emellan oss." När han sagt det, syntes Hjalmar. Ensam Kom han klippornas stig uppför, Ej som fordom strålande, vapensmyckad, Men med blottadt hufvud och utan sköld. Blekhet i hans anlet låg, lik skenet Öfver drifvan en månklar natt; Dyster var han själf som en syn ur grafven, Och i handen bar han ett blodigt svärd.
Där bröt han sönder bågens ljungeldar, sköld och svärd och vad till kriget hör. Sela. Full av ljus och härlighet går du fram ifrån segerbytenas berg. De stormodiga äro avväpnade, de hava slumrat in och sova; alla stridsmännen hava måst låta händerna falla. För din näpst, du Jakobs Gud, ligga domnade både man och häst. Du, du är fruktansvärd; vem kan bestå inför dig, när du vredgas?
Vad heter han, och vad heter hans son du vet ju det? Allt Guds tal är luttrat; han är en sköld för dem som taga sin tillflykt till honom. Lägg icke något till hans ord, på det att han icke må beslå dig med lögn.
Så fick Israel bo i trygghet, Jakobs källa vara i ro, i ett land med säd och vin, under en himmel som dryper av dagg. Säll är du, Israel; ja, vem är dig lik? Du är ett folk som får seger genom HERREN, genom honom som är din skyddande sköld, honom som är ditt ärorika svärd. Ja, dina fiender skola visa dig underdånighet, och du skall gå fram över deras höjder.»
Och konung Salomo lät göra två hundra stora sköldar av uthamrat guld och använde till var sådan sköld sex hundra siklar uthamrat guld; likaledes tre hundra mindre sköldar av uthamrat guld och använde till var sådan sköld tre hundra siklar guld; och konungen satte upp dem i Libanonskogshuset. Vidare lät konungen göra en stor tron av elfenben och överdrog den med rent guld.
Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom. Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud? Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam, du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder, du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
Och han tog sin stav i handen och valde ut åt sig fem släta stenar ur bäcken och lade dem i sin herdeväska och i barmen, och tog sin slunga i handen; därefter gick han fram mot filistéen. Och filistéen gick framåt och kom David allt närmare, och hans sköld bärare gick framför honom. Då nu filistéen såg upp och fick se David, föraktade han honom; ty denne var ännu en yngling, ljuslätt och skön.
Har du inte bättre skött vår hemlighet, är det heller inte mycket kvar att gömma, sade Ingemund, ännu mörk i pannan av harm. Skeppsmän, ni känna sagan om Olov Tryggvesson, ropade Hallsten och undertryckte glättigt sin förlägenhet. Han var den störste bland idrottsmän och fruktade icke att klättra upp på de mest hisnande fjäll för att där hänga sin sköld.
Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor, du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke. Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem. Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
Sa' du farväl åt mor? frågade Thore. Det glömde jag. Är kungen mycket lång? Kungen är mycket stor. En vit duk fladdrade från en klippa på stranden. Thore steg upp i bakstammen och viftade med sin sköld. Ån blev mörk, lade sig i förstäven och stirrade fram åt den ljusa skyn. Vill du inte säga farväl åt mor? sade Thore. Mor! sade Ån och sprang tillbaka till brodern. Solen gick ned.
Dagens Ord
Andra Tittar