Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 13 juli 2025
Och tagen alltid trons sköld, varmed I skolen kunna utsläcka den ondes alla brinnande pilar. Och låten giva eder »frälsningens hjälm» och Andens svärd, som är Guds ord. Gören detta under ständig åkallan och bön, så att I alltjämt bedjen i Anden och fördenskull vaken, under ständig uthållighet och ständig bön för alla de heliga.
Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor; du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke. Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem. Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
Nu skulle han köpa sig en rustning med sköld och svärd och åka i vagn. Men han hade intet guld. Han försökte på sin nyförvärvade kredit anlägga en blanksmörjsfabrik, men han gick under i konkurrensen. Han genomgick alla förödmjukelsernas grader och återvände slutligen till sin förra plats såsom borstare hos generalfälttygmästaren.
Alf, Vesete, Kare och Rafn, I sommarns strider pröfvade, Ingul djärf, Agnar och bärsärks-mördarn Hadding, Ynglingar än, dock nämnde i skaldens sång, Styr, ärrig, och Sote, med sköld Af tvenne tolfter pilar igenomträngd, Drucko i drottens rund. Hvem täljer Alla hans kämpars namn och de bragders tal?
En flickas varma, bäfvande hjärta slår Här under min snö af längtan också. Men hvarför finns i Morven ej mer ett folk Af hjältar, like flyktade tiders? För Finjals ätt för tung är hans sköld, och svagt Rör Ossians sträng en trånande skald. Ren nog jag hört af suckar, och tårar nog Jag kostat Morvens smäktande söner; För deras kärlek ägde jag kärlek ej, Jag gaf dem min sorg, jag kunde ej mer.
Af Telamoniern Ajas. När han seglade Från denna ö till Trojas långa fejd, då gaf Han i min vård dem. Vårda vill jag dem också; Så sänk dem ned i grafven! HYLLOS. Ja, jag lyder dig, Fast denna gång jag lyder med bedröfvelse. Så ligg då, pansar, oberömdt i mullens djup, Hjälm, sköld och svärd, förresten gagnlöst äfven där!
Förgäves väntar man sig seger genom hästar, med all sin styrka rädda de icke. Se, HERRENS öga är vänt till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd; han vill rädda deras själ från döden och behålla dem vid liv i hungerns tid. Vår själ väntar efter HERREN; han är vår hjälp och sköld. Ty i honom gläder sig vårt hjärta, vi förtrösta på hans heliga namn.
Inga styresmän funnos, inga funnos mer i Israel, förrän du stod upp, Debora, stod upp såsom en moder i Israel. Man valde sig nya gudar; då nådde striden fram till portarna. Men ingen sköld, intet spjut var att se hos de fyrtio tusen i Israel.
Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom. Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud? Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg, du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder, du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
Han talade hastigt, med en blandning af smärta, harm och ironi. Det vet jag. Han måste springa upp i kupén. Jag gick efter en tidning åt honom och kom tillbaka, strålande lycklig öfver att ha kunnat vara honom till den ringaste lilla nytta. Den skall bli min sköld, sade han med en sidoblick på en handelsresande, som tagit platsen midt emot honom i kupén. Vi voro tysta ett ögonblick.
Dagens Ord
Andra Tittar