Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 13 maj 2025
"De va' int nå'n ursnöstorm, de vardt", afbröt Ante allvarligt. "Vargen kom int heller för mor bedde Gud följe oss jämt, ja, de vet du väl Ante", föll Maglena in. "Jag ha' int sagt nå' annat heller", anmärkte Ante saktmodigt. "Men de va vi som kom dit." "Bor'n kvar än i lill'stugan upp under berge, Gla , Gla , Ante, hur va' de han hette, för riktigt folk?"
Du allena är kallad att åter upprätta din faders ära. Moder, svarade ynglingen saktmodigt, giv också mig ett svärd att tjäna konung Gustav Adolf! Han är mild och tapper. Varför skall du hata honom? Och har du icke själv bönfallit hos hertig Karl att få behålla Kurjala? Han och hans son ha återgivit oss hem och egendom. Varför skall du hata det nya konungahuset?
Älskar, svarade han saktmodigt, han var ännu ganska drucken, men rörde sig säkert, det var ett stort och högt ord. Jag menar, sade hon ivrigt, att man älskar och avskyr honom på samma gång, man vet inte vilket man gör mest. Jag avskyr honom visst inte, han är den enda människa jag har att tala med. Han sliter sönder mig, men han bygger upp mig igen, han lyfter och trampar ner.
Patronen demonstrerar väldeliga, spottar ofta och svänger i handen en av sina mest älskade piskor. Och du nekar icke, Spöqvist, att du bland folket fört ut det fördömda ryktet, att jag friat till Johanna? fortfor patronen, i det han med armarne i sidan stannade framför den tilltalade. Kära du, svarade Spöqvist saktmodigt, jag gjorde bara vad dit bad mig om.
Det var hans leende. Inte tar han det som skällsord, eftersom han liknar sig vid människosonen. Han har ju sin kärra, han, och kan bju tusen banko för en hemmason åt dottern. Han tassade tillbaka till fållbänken, drog upp fötterna, tog av strumporna och började karva tårna med en täljkniv. Mor i Sutre gick fram till Träsken och lade handen på hans skuldra. Men han sköt henne saktmodigt åt sidan.
Han ligg bara i slummer nu så vi är nog snart barnlös." "De är int ondt efter småfolk annars int, ser jag", sade husbonden med bitter röst. "Då en int få behålla och föda sina egna, så gjorde en bäst i att skicka iväg andras barn också." "En gjorde stor synd då, syns de mej", sade hustrun saktmodigt. "Är vi snart utan barn, så är de här småstackrana, som jag hör, utan föräldrar.
"Jag tänk att de där ordena är kvar från ofredstiderna här, du vet, när Ryssen for här och brände gårdar och var så farlig." "Int tyckte våra trastar att det var synd om Ryssen int, och att han behöfde sitta och rida", puttrade Maglena. "Ingen tyck väl om Ryssen." "De var väl int bara Ryssen, som var krigsman", svarade Ante saktmodigt. "De kunde vara krigsmänner härifrån å, som trasten prata med.
Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft. Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen. Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom. Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
Hans sinnelag är saktmodigt, tåligt och eftergifvande. Det armod och det betryck, i hvilket han lefver, har gjort honom inom sig sluten; alla krafter i hans väsende verka inåt, så att de blott sällan och slappt öfvergå i yttre handling.
"Ja, så kan han tiga, då han ingenting vet om de han gormar om." "De är för en ingenting vet, som en frågar", fortfor Ante saktmodigt. "Int vet jag häller hur du ska bära dej åt med rosorna där, eller hur du ska få tid med sånt göra." "Ja, men jag vet de. När du var ute i går och bar in ved åt dom och skotta snö, så var jag inne hos frun, och hon hjälpte mej att laga tröjan här.
Dagens Ord
Andra Tittar