Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 2 september 2025
Han tycktes verkligen rörd af ditt inlägg i striden åtminstone så pass rörd, som man kan bli, då man är så själfupptagen som den mannen är. Nå, han har skäl att vara tacksam. Du är nog den första kvinna som offentligen vågat besjunga honom; du skulle troligen icke ha vågat göra det, om du känt honom personligen.
Jag blef så rörd öfver ert medlidande; det sårade mig alldeles icke. Jag skulle icke ha varit människa, om icke er smärta rört mig! Och så till sist sade han, att jag var »mycket mera människa» än man från början kunde ana. Det tycks således, som om det efter många, många pröfningar ändtligen skulle bli vänskap af.
Jo, då får onkel sitta öfvergifven Och endast minnas i sin vrå, Att han en egen haft kring sig också. JULIA. Min onkel, ack, hur kan jag vedergälla Er godhet? v. Bort, jag vill ej nu bli störd! JULIA. Ni rörs ren af att blott er föreställa, Att jag kan bli ifrån er förd. v. DANN. Hvad prat! Hvem säger dig, att jag är rörd? JULIA. Det hörs ju på er stämma, onkel snälla. v.
TEKMESSA. Väl fruktar jag din närhet, och hur djupt mig kränkt Din skoningslösa, kalla grymhet, fann du nyss, När jag af harm förleddes att mig röja själf; Dock ville jag förgäta allt, förlåta allt, För dina fötter falla ned på böjda knän Och rörd och tacksam föra mot min läpp din hand, Om svar du visste på din fråga, om åt mig Du kunde säga, hvar han finns, Eurysakes.
Ett vet jag dock, ett offer, dig långt kärare Än feta stycken af förblödda hjordars kött; Det är ett bränneoffer då, när mänskan, rörd Af dig till mildhet, bränner upp sitt hat, sin hämnd. Det offret kan jag helga dig i denna stund. Hitåt, mitt folk, er konung kallar, närmen er!
Den gamla var djupt rörd, och hennes röst skälfde, som om hon tänkt tillbaka öfver sitt eget lif. Ju närmare det led mot bröllopet, dess allvarligare blef Elsa till sinnes, och ofta kom det öfver henne en underlig beklämning, när hon tänkte på det obekanta, som förestod.
David blev genast så rörd över detta förhållande att han i sitt nuvarande tillstånd kände lust att gråta. Hastigt plockade han upp fyra tiokronor ur fickan och lade dem i Terjes hand. Ät gosse, skrek han, du får alltihop, alltihop! Och han omfamnade den stackars hungrige målaren, klappade honom och tröstade honom. Ät upp för alltsammans.
Hon talade så djupt allvarligt, att jag blev helt rörd, och för att inte uppskaka henne mera, svarade jag i en ton, vilken jag försökte göra så munter som möjligt. »Är det den enda synd, du har på ditt samvete?» »Nej, nej», sade hon. »Men mot dig vet jag ingen annan.» Och hon fortfor, i det hon smög sig närmare intill mig: »Men det är också det värsta, jag kunde säga och tänka.
Men hvad som tryckte mig tyngst, var barnen, det äldre, som ständigt Ropte sin mor, och det yngre, som grät vid det främmande bröstet." Honom svarade rörd den mångordkunniga Anna: "Ovis kallar jag dig, om du så förnöter i ängslan Lifvets raskaste år, då du än kan njuta och fröjdas.
Dagens Ord
Andra Tittar