United States or South Korea ? Vote for the TOP Country of the Week !


Han var frälst. Det var Madonnan som frälst honom. Kerstin satt tyst och orörlig och såg . Han kände sin mor. Han förnam henne rent fysiskt, än hur hon hade lidit för honom, han kom till världen, än som ett vitt varmt leende, som omvärvde honom likt en brudslöja, svepte hans hjärta i något varmt och vitt och mjukt och genomskinligt.

Din Erland är död, sade Assim, grymt sargad i hjärtat av dessa ord. Du ljuger. Nej, jag sökte dig, var jag även i grannskapet av slottet. Jag hörde folk tala och säga, att han är död. från mitt ansikte och låt mig , bad Singoalla och lutade sin panna mot granens stam. Assim stod orörlig; suckar hävde hans barm.

Han såg ett ögonblick dit ner, men vände han sig sakta om och fäste ögonen sin mor. Hon stod orörlig som en staty, med armen upplyft för att hålla draperiet till sidan, och stirrade ut öfver staden. Han tyckte sig aldrig ha sett något allvarligt som detta ansigte, hvars konturer kommo fram med en egendomlig skärpa i ljusskenet inifrån rummet.

Skulle du vilja ut ur mitt rum och lämna mig i fred? Du skall nog vara i fred för mig. I fred för alltid! Jag gick och slöt dörren. Jag flydde ända in i mitt eget rum. Där sjönk jag ned i soffan. Jag darrade i hela kroppen, mitt hjärta bultade, och bloden sjöd i mina ådror. Jag höll att kväfvas. Med hopknäpta händer satt jag där orörlig, flämtande, skälfvande jag vet ej huru länge.

Ända till morgonen kunde hon ibland stå det sättet, vitare än en lilja och orörlig som en spjutjungfru en väggbonad. Alltid lyddes hon åt skogen till, ty därifrån väntade hon att först höra brödernas hästar. Ingevald vaktade henne och satt inne i tjället mellan de nedhängande fällarna. Han blygdes inför trälarna att ej kunna tämja henne.

Rörelsen kom oväntat för honom själv att han öppnade munnen till en förklaring: fann ingen. Fann bara, att han många gånger måtte ha undrat, hur det där håret skulle kännas mellan fingrarna. Men det var icke någon förklaring. Och Valborg stod där orörlig med nedslagna ögon, pressande tårarna under ögonlocken. Det är som om jag fastnat, tänkte gästgivarn.

Han såg Alma. "Du torde ha blifvit mycket skrämd?" Intet svar. Alma förblef i samma ställning, orörlig, att hon knapt andades. John lade sin hand hennes axel; en darrning genomlopp hela hennes kropp, men hon lyfte ej upp hufvudet och ändrade ej ställning. "Inte , Alma," sade han. "Försök att lugna dig." Han dröjde ännu en stund, innan han lemnade rummet.

Men det var bestämt, att det icke skulle vara . I stället är det jag, som har blivit en annan. Farväl, Tomas. Skall jag säga dig tack för det som har varit? Det vet jag icke. Älskar jag dig ännu? Det vågar jag icke fråga mig själv. Men jag glömmer dig aldrig, farväl! Märta. Det var allt. Tomas satt länge orörlig med brevet hopvecklat i handen. Slutligen brast han i gråt.

Hon spratt till vid att det ringde häftigt tamburdörren. Det ringer, viskade hon förskräckt och vred sig lös ur hans armar. Hall satt orörlig med sammanbitna tänder. Låt det ringa, jag öppnar inte. Jag är inte hemma. De sutto tysta och lyssnade spänt, medan sekund jagade sekund. Plötsligt ringde det ånyo, hårdare än nyss, en ringning som kunnat väcka upp de döda. Greta hade blivit blek.

Han blev sittande orörlig en stund för att förvissa sig om att han inte hört fel. Nu visslade Josef en gång till. Stellan reste sig upp och såg ned över gården. Där, i fönstret stod Josef och vinkade åt honom att komma. Han lydde ögonblickligen. När han stängt dörren om sig sade Josef: Du har inte kommit. Nej. Jag Du blev väl inte förbannad heller för va jag sa sist? Nej.