United States or Switzerland ? Vote for the TOP Country of the Week !
I allas ansikten läste han ogillande, utom i ett, men det var tyvärr hans egen hustrus. Elsas drag voro spända af intresse, och hennes ögon tindrade mot föreläsaren som om hvart hans ord frigjort en tanke djupast inne i hennes själ, där den under åratal lefvat ett omedvetet lif i dunklet.
Hvad skola ni taga er för i sommar, flickor? frågade Bertha, då de en morgon stodo ute på gatan väntande att dörrarne till skolan skulle öppnas. Jag kommer att vara i Hangö med mamma, sade Jenny Stenman. Doktorn säger, att jag har bleksot. Det är då ej att undra öfver, då du snör dig så oförnuftigt, sade Bella med en ogillande blick på Jennys smala, inklämda midja.
Här har Saima fäst en ogillande uppmärksamhet vid den omständighet, att Hjalmars frieri saknar all romantisk färg, att han på kämpavis med svärdet skaffar sig en brud. Att detta är enligt med tidens kostym, kan icke nekas och erkännes också af Saima. Men att flere andra lika viktiga, kanske viktigare motiver ligga till grund för en sådan behandling af saken, tyckes icke hafva blifvit varsnadt.
Hon satte sig ett stycke bort i rummet. Han blef stående vid skrifbordet och betraktade henne ogillande. Hvarför kysser du mig, när du icke vill kännas vid följderna? kom det, knotande, och hans blick var kall. Är det nu jag som Nej, nej; låt oss nu icke tala om det. Han gick och satte sig på andra sidan bordet utan att se på henne. Han teg, och hon teg. Det varade länge.
Och så vackra predikningar. Erkännas måste att Johan läste dem ytterst hastigt, och att han var mest angelägen om att syskon och anhöriga skulle få njuta af dem, på det han skulle kunna gå fri från deras ogillande. Han förvexlade nemligen andras ogillande med ondt samvete, var så van att ge andra rätt att han föll in i tvedrägt med sig sjelf.
Man hviskade bakom hennes rygg, man undvek henne och hon såg ofta skrämda och ogillande blickar fästade på sig. Några flickor från högsta klassen stodo ifrigt hviskande i korridoren, ett par dagar efter händelsen. Klockan var nära 12 på natten sade en, när min kusin, som satt och läste tidningar i inre rummet, såg henne komma
Bella ruskade än en gång, men utan framgång; Bertha var absolut okänslig för uppmuntringar och stickord, hotelser och tvångsåtgärder. Slutligen tog Bella vatten i en tekopp och hälde några droppar iskallt brunnsvatten i nacken på den sofvande Bertha. Hon lät höra ett ogillande knorr och gnuggade sig i ögonen.
Bella tog hennes arm och drog henne bort i en vrå, der några af kamraterna stodo. Hanna helsade vänligt, men fick temligen ogillande nickningar till svar. Man tog synbarligen illa upp, att hon ej krusat sitt hår eller klädt sig i handskar. Samtalet gick trögt och fördes med halfhög röst; man hade plötsligt blifvit så främmande för hvarandra, tyckte Hanna.
De fingo bland annat några tämligen oskyldiga tjuvpojksstreck till livs, vilka verkade desto mer roande som berätterskan tydligen framställde dem med djupt och allvarligt ogillande. Helhetsintrycket blev i alla händelser gynnsamt: en präktig och godhjärtad pojke, stark, flitig, samvetsgrann, hjälpsam.
Men damerna Willmans samfällda ogillande tystade henne. Fru Olga improviserade raskt ett schema, som överraskade genom sin rikedom. Dygnets timmar skulle i sanning väl utnyttjas. Det beskedliga Larsbo blev ett Nya Jerusalem, ett Mecka. Improvisationens lycka berusade den lilla frun; hon glömde sina sorger och gav fritt lopp åt sin fantasi.