Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 september 2025
Han mumlade någonting till svar. Han hade inte läst på. Varför hade han inte läst på? Hade han varit sjuk? Vad hade det varit för slags sjukdom? Jaså, huvudet. Jaså, tänderna. Varför hade han inte sagt från vid timmens början? Trodde han, att han skulle kunna smita undan utan att få någon fråga? Var han uppstudsig? Varför svarade han inte ordentligt? Varför satt han där och mumlade?
Om inte Glimma låter frosten glimma. Hon är faran. Munken svepte om sig kåpan och drog sig intill väggen. Hon skall gå bort ur drotthuset, mumlade han. Hon skall bli tyst och stilla, om det också kostar mitt liv och jag aldrig får någon lön. Det var inte nog att ströva kring med några yra svenner för att röva en fana. Han följde med in i salen, och Glimma kom också i dörren.
Men hon tvärtystnade, det ryckte till i ansiktet, som om det snuddats av slag. Hon stödde sig mot dörrposten. Vad är det nu då mumlade hon. Jag går min väg, skrek han, jag går min väg, jag går min väg. I stallet strök Träsken stråken över strängarna, stämde upp en menuett. Vart går du då? frågade mor i Sutre. Men han bara skrek: Jag går min väg, jag går min väg, jag går min väg
Tråkig tidning det här, mumlade han och tittade öfver till »Domstols- och Polisärenden». Bara dumheter, en fattig fan som stulit en paletå från societetshusförstun ... sådana der sluskar skulle man sätta in, så att samhället vore befriadt från dem.
Det tror jag honom om, sade Träsken, för det har han gjort förr. Det fägnar mig, det fägnar mig, log greven. Nå, hur blir det med kärran? Jo, det blir nog, mumlade Träsken, gav Daniel ett tecken. Pojken ramlade nedför trappan och inom tre röda minuter hade den dystra kärran försvunnit i vagnslidrets mörker. Men greven ägnade den icke längre någon uppmärksamhet.
Utan att se upp gick han fram och räckte modern sin »käresta». Hon tog den bräckliga lådan i sina händer och betraktade den med hälften vemod och hälften förtrytelse. Sedan gömde hon den under sjalen. Käresta, mumlade hon, käresta! Hvarifrån får han alla sina ord? Se så, Nadja, låt bli, du kastar honom ju blind med sanden. Kom, barn, så gå vi hem, det är middag nu.
"Kanske mor skickat fram mej till' na liksom när vi skulle in till Ladd-Pelle", mumlade Maglena för sig själf. Hon hade fått en djupt begrundande uppsyn och såg forskande upp, in i ögonen på den fina frun, som inte syntes henne bara "fin" längre, utan ljus, blid. Maglena fick med ens för sig att mor skickat fram henne att vara syster åt den, som ingen syster ägde.
»Kuppelsköre hjernedyr!» mumlade Ambrosius, klifvande öfver en starrbligande padda, och med sublimt förakt för kamrater, som borde vara besjälade af nordens ande, hvilken ej tager hänsyn till klädesplagg och kön, uppstämde han en italiensk aria, så fjellens eko kommo fram från alla sidor och sökte täfla med sångaren.
Han var som en drömmande, han tyckte sig invävd i vissnande löv och stjärnljus, med höstmörka skogar runt om, den ljungblommande heden under sig och den djupa rymden till tak över detta granna fängelse. Hur liten och trasig och smutsig är jag ej, mumlade han, med mina sotiga händer och min buckliga vattenhink!
Jag mumlade någonting och skyndade in i mitt rum. Jag var illa däran, matt och eländig. Jag kunde inte gråta ens. Visste far något? Och vad visste han? Jag tänkte: Han vet alltsammans, men han kan inte ens förmå sig att banna mig. Han vämjes vid mig, därför att jag är en slyna, som bedrar sin döende far. Och jag förstod, att jag varken skulle få bekänna min skuld eller erhålla förlåtelse.
Dagens Ord
Andra Tittar