Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 26 oktober 2025
Jag kunde icke sätta tro till deras sägn, Som svuro, att du ej var där, jag vill se Med egna ögon. EUBULOS. Vandra då, sen du det sett. RHAISTES. Ett återstår att fråga dock: hvar är din son? Att han, som lärt sin upprorskonst af dig, var med, Det sågs på hopens djärfhet, som med trots stod kvar Emot sin konungs både milda ord och hot. EUBULOS. Är den ej skingrad redan?
Och nu hade kärleken uppflammat i full låga i Hermiones grannskap, vid åsynen av hennes sköna, milda och lugna anletsdrag. Karmides kände en len hand, som fattade hans och förde den ifrån hans panna. Han såg upp. Hermione stod framför honom, och hennes ögon skimrade av en fuktig glans. Karmides blickade djupt in i dessa ögon. Han ville övertyga sig, att vad han såg icke var synvilla.
Soldoktorn är af en subtil och till och med eterisk daning: »han ser frisk och kraftig och alltigenom rättfram ut, men så snart han börjar tala, anar också en främmande att hans själ är ömtålig som en spegels glas, på hvilket äfven minsta andning märkes». Ett faktum är i själfva verket, att detta soliga väsen trifves bäst i den vemodsfyllda nattens milda trånad: doktor Luoto lefver i en »längtan utan gräns», och hvad hans dröm gäller är ett »kvinnoideal» som det aldrig förunnats honom att möta.
Det var unga och mannavulna kämpar, lystnare att falla med ära än att leva och vana vid det milda suset av medgångens sommarvindar. Vi äro ännu heta och yra i huvudet efter mjödet, sade han, men jag frågar er: bifalla ni, att de båda främlingarna upptagas i ert brödraskap, bara därför att de äro orädda och tro på lyckan? När fick du någonsin ett nej, Inge? svarade hirden.
Jag drog åt mig ratten och så steg jag opp i luften jag var alldeles lugn fast jag inte gjort det förut och jag tenkte det här är ju ingenting det var som att sitta i en stol alldeles säker och jag flög fram mot skogen. Solen steg upp i öster och förgyllde med sina milda strålar den omgivande trakten. Jag hörde bruset av det analkande havet och då beslöt jag mig för att venda.
När som här jag har naturen glad och härlig Öfver, under mig, omkring mig, Går jag gärna, vandrar ofta vida längre Än till byn den korta färden. Kommen, kommen!" Då sitt knä furstinnan böjde För den höga, bad och talte: "Välj ett annat nöje, milda kejsarinna; Morgondimman knappt sig skingrat, Svala vindar, då er värma öks af gången, Skada lätt er dyra hälsa.
Hennes mor var en af dessa milda och dock fasta qvinnor, hvilka, utan att synas bråka det minsta, likväl vinna ett oinskränkt inflytande öfver sin omgifning. Hon hade varit lärarinna innan hon blef gift, hade haft många barn under sin ledning och lärt sig älska dem och förstå deras olika naturer.
När hon, öfver bäckens hylla då Stilla lutande sitt hufvud ned, Såg sitt milda anlets unga vår, Steg en tår i hennes öga opp, Väcktes sorg på nytt i hennes barm: "O Nadeschda-blomma", sade hon, "Arma flicka, hvarför pryda dig, Äfven utan prydnad osällt skön!
O du, som sjunker stum och sluten ned Ur molnens rymd på svarta vingar, Förnim den sorgsnes klagan, milda natt, Förnim den olycksaliges förtviflan! Hvems är den röst, ur klippans refvor irrar, Lik flodens brusning, lik en suck af hafvet, Ditt tysta, vemodsfria tåg till mötes?
Han tyckte om flickorna, kände det behagligt att ta dem om lifvet, det var så manligt, men att tala med dem? Han kände att han hade göra med en annan art af homo, en högre i vissa fall, en lägre i andra. Han tillbad i stillhet den milda lilla och hade utkorat henne till hustru. Hustru var den enda form han ännu tänkte sig qvinnan.
Dagens Ord
Andra Tittar