Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 september 2025
Det hade länge varit bestämt inom familjen de Châteauneuf, att de, när hettan på allvar började, skulle resa till Mademoiselle de La Feuillades egendomar i Normandiet, vilka de alla längtade att återse. Taga emot hans brev, det kunde hon väl, läsa dem, älska dem men se honom igen, höra hans röst, möta hans järnblå ögon! Blott hon tänkte därpå, var det, som om hjärtat stannade.
Han kastade sig av hästen och kom fram till henne. Varför talar ni icke? Varför bevärdigar ni mig icke med ett ord? Varför har ni ej svarat mig på mina brev, Mademoiselle de La Feuillade? Han stod vid hennes knän med handen stödd mot hästens rygg och såg hotande på henne. Hon satt blek och stilla i sadeln högrest, men med sänkta ögon.
Är abbéen då kommen, frågade hon oroligt. Abbéen väntar på er, Mademoiselle, svarade den gamle med förebrående eftertryck. Monsieur de Châtillon är med honom. Han sköt med ryggen upp den tunga dörren, medan han talade, och lät damen träda innanför.
Hela vägen till Rue du Bac sade hon icke ett ord. När han hjälpte henne in genom trädgårdsgrinden, viskade han vänligt: Sov gott, Mademoiselle. Ni behöver framför allt
Vad det är längesedan jag sett er, Mademoiselle de La Feuillade. Varför ser man aldrig er och er tant i Tuilerierna? Är ni för rojalistisk att umgås hos oss? Han smålog och såg på henne under de stora hattskyggena. Den grå kappan, som hängde löst över axlarna med tomma ärmar, höll han lätt ihop med bägge händer.
Det var satan! brast han ut. Skulle jag icke kunna behärska mig bättre! Madame Bonaparte kom sakta in i rummet. Förste Konsuln såg kallt, litet ironiskt på henne, så sade han högt: Nå, Mademoiselle de La Feuillade, vill ni så spela ett parti schack med mig, som jag bad er
Från ett par av fönstren lyste redan ljus, och en man med handlykta och lång, vid regnkappa, som fladdrade om de smala, kortbyxade benen, och vars styva krage i nacken lyfte upp hårpungen, så att den stod rakt ut, kom ut på den höga, förfallna stentrappan. Mademoiselle! ropade han med pipig, ängslig stämma, i
Det misshagade icke Mademoiselle de La Feuillade, att denne unge herre, något som hon väl märkte, allt emellanåt förstulet mönstrade henne från sidan, tydligen imponerad av hennes prinsessehållning. Bourrienne kom brådskande in i rummet och gick fram till abbéen utan att se henne.
Knappast lär man kunna föreställa sig en trognare teckning i få drag, än den som här ges af den gode, nedlåtande, men från karaktärens och majestätets allvar så lätt ledda konungen. Redan hans första ord återspegla något af både honom själf och tillfället. "Voilá Essen une comedienne de la plus parfaite ironie, d'une svelte divine! Mademoiselle Stading kallar jag ett intet emot denna figur."
Nu sjuk och svag, som hon var hade hon en nästan panisk skräck för att möta förebråelsen och domen i hans blick. Men dagen därpå kunde det icke undgås. Monsieur de Châteauneuf lät fråga, om Mademoiselle de La Feuillade kände sig frisk nog att taga emot honom. Edmée svarade i förtvivlan strax ja.
Dagens Ord
Andra Tittar