Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 september 2025
Vi ha tänkt på allt, Edmée nickade Mademoiselle de Rocroyes värdigt och långsamt.
Så höjde han huvudet med en stolt, vredgat förebrående blick: Ni vill alltså icke höra mig, icke ens se mig, Mademoiselle de La Feuillade? Edmée teg. Om det gällt hennes liv, kunde hon ej fått fram ett ord. Ingen utom min stallmästare vet, att jag är här, jag har blott en knapp halvtimme på mig, innan jag måste härifrån.
Genom denna trappa, som naturligtvis var ytterst förfallen och full av smuts och spindelväv, kunde alltså Mademoiselle de La Feuillade fullständigt obemärkt komma ned i trädgården, och under dessa mörka nätter kunde icke heller någon från huset se henne, när hon längs med plankverket smög sig fram till gatan, där Förste Konsulns betrodde kammartjänare, Constant, var natt mellan elva och tolv stod posterad i ett slags gammalt, förfallet lusthus strax innanför trädgårdsluckan, vartill han vetat att förskaffa sig en nyckel. Han och Valentine voro de enda, som det varit nödvändigt att inviga i förhållandet. I
Madame Junot hade naturligtvis, liksom de flesta av deras krets, hela våren de få gånger, man i sällskapslivet haft tillfälle att se Förste Konsuln tillsammans med damer och isynnerhet nu på Malmaison i sommar, givit akt på, att han öppet föredrog Mademoiselle de La Feuillade framför andra damer i sin närhet.
På senare tiden kom han oftare än förr för den blonda Mademoiselle de Beauharnais' skull, som han med var dag fann mer och mer intagande.
Mademoiselle de La Feuillade, sade han lugnande, med broderlig ömhet, låt mig följa er hem. Ni är sjuk, här är ej gott för er att vara. Hon skakade på huvudet.
Efter en vink av Förste Konsuln var den arrangerad som kostymbal. Mademoiselle de La Feuillade hade valt en dräkt, som visst ingen annan under denna tid skulle funnit på eller ens ansett rådligt att bära. Hon var klädd som Anne d'Autriche.
Medan Eugène talade, hade Förste Konsuln vänt sig om, och hans blick flög forskande över damernas lysande grupp. Mademoiselle de La Feuillade, sade han plötsligt, med en ton, som skulle vara skämtande. Ni, som ännu är fri och utan en svartsjuk äkta man vill ni låna mig ert lilla hjärta? Edmée rodnade djupt hon vågade icke lyfta ögonen från golvet.
Bonaparte gick först allena, och utan bordsdam in i den som ett orientaliskt tält arrangerade matsalen. Berthier satt vid hans högra sida, men på den vänstra stod platsen tom. Han såg skarpt bort åt ingången till balsalen; ingen var auktoriserad att sätta sig på den tomma stolen och ingen vågade göra det av sig själv. Nu kom Duroc med mademoiselle de La Feuillade.
Madame de Châteauneuf viskade till Edmée, att han var makalös i sitt urval, han hade till och med vetat förskaffa sig drottningens garnityrer tyvärr fanns det ingen, som hade haft råd att köpa dem, utom Mademoiselle Lange!
Dagens Ord
Andra Tittar