Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 juli 2025
Famnad af ynglingens arm, stod skön i den bleknade kvällen Flickan och lutade tyst på hans skuldra sitt lockiga hufvud; Men då hon märkte sin bror och han nalkades, räckte hon honom Leende handen och strök en tår ur sitt lyckliga öga.
"Ja, men där är mor å, så nog har den lillstintan de bra", sade Maglena med låg röst, i mening att trösta den sorgsna. "Tror du det, du lilla älskling", hviskade frun. Hon lyfte Maglena upp i sitt knä och lutade sitt hufvud emot hennes bara hår, som lyste lockigt och glänsande. Maglena satt åter stel som en pinne.
Det var förfärligt att åse hennes kamp, och ännu förfärligare att kanske gå miste om hennes sista ord. Åter böjde jag mig ned över henne och i förtvivlan viskade jag en bön i hennes öra. Då slog hon upp sitt öga emot mig, och jag såg, att hon hörde mig. I en spänning, som om hela mitt framtida liv berott av hennes ord, lutade jag mitt öra tätt intill hennes mun. Då hörde jag hennes röst.
Han sade: Säger du, att Valborg aldrig ska komma som hustru till Sutre? Är det betalt för gammal ost? Gästgivarn lutade sig tillbaka i bänken, såg upp i taket. En kunde tycka så, svarade han betänksamt, men det är det inte. Och inte skulle jag stå så hårt på det, om det inte varit fars ord in i det sista, att sönerna skulle ha hemmadöttrar. Om de eljest gifte sig. Det vet I, mor, att han sa
Vem håken ba dig tänka på katten? morrade gumman. Sov nu, så kan du dansa för Träsken i morron bitti. Jag hör nog han spelar, mumlade gossen, somnade. Men när gumman lutade sig ned för att taga upp lyktan från golvet, spratt han till och satte sig upp i sängen. Mormor, sade han, det skulle jag hälsa er, att I får inte gå ifrån mig. Äss, äss, äss, fräste gumman.
Arme, arme Annæus! ... Men säg dock, viskade Eusebia och lutade sitt huvud närmare hans, har du i natt emottagit något budskap från Konstantinopel? Eusebia, ja! svarade prokonsuln i samma ton och lade pekfingret på sin mun.
Yrvädret fortfor att rasa, och varje steg framåt motades av växande snöberg. Ryttarna sutto av, kuskarna stövlade i snön, alla sökte med armkraft underlätta hästarnas ansträngningar. Det hjälpte föga, tåget stod orörligt. Ett fruntimmer lutade sig framåt i den betäckta släden och frågade om ingen gård funnes i närheten.
Hur vi stodo där, vi två, tysta och stilla, hur han, trött af sina slitningar, lutade hufvudet ned mot mitt bröst, utan ett ord, slutande sig in till mig som ett förvuxet barn, i en lång omfamning utan kärlek. Två utsläpade vandrares tröstande, styrkande tillgifvenhet. Ingenting mer.
Ah, sover han? sade hon och lutade sig över den lille. Vad han är vacker, du, och vad han liknar Karmides! Du är blind, om du icke ser, att han liknar Karmides, den förrädaren! Vad du bör vara lycklig, Rakel, som äger en sådan skatt! Leve glömskan! Bort med alla minnen! Den dag, som vi leva, är vår. Vill du sälja ungen?
Men, hon visste icke af allt detta, Eva, hon vred sig lös, lutade sig mot väggen, slog händerna mot den, knäppte dem derpå ihop och snyftade så tröstlöst. Erik vardt alldeles rådlös. Han jemrade sig, och förlorade totalt all besinning.
Dagens Ord
Andra Tittar