United States or Sierra Leone ? Vote for the TOP Country of the Week !


Det hade alltid varit , men han hade icke känt det som en plåga förrän efter den dag, han fann sig stå som sörjande och böjd över liket av en främmande kvinna, som testamenterat honom sin förmögenhet. den tid, han om morgonen icke visste var han skulle sova natten, hade livet likväl någon eggelse och någon spänning... Och han gick åter in.

Man hade åt kättarne utsett denna plats, emedan det var till dem predikanten ämnade rikta sitt tal, och för att de ständigt skulle se framför sig honom, som de sades hava mördat. Deras avrättning skulle äga rum efter gudstjänstens slut. Mellan denna grupp och det katafalken vilande liket voro församlingens blickar delade.

De sju männerna nalkades till flodstranden. Den, som var till häst, vände bakdelen af sin häst åt Tibern, och såg färjkarlen tydligt denna bakdel ben, som hängde ena sidan, och armar och hufvud den andra, liket af en man.

Medan de samlade sig kring det blodiga liket, hade en annan serenadgivande flock av Karmides' vänner stannat utanför bröllopshuset. Man hörde ånyo musik och sång och det hävdvunna omkvädet, som förekom i bröllopsvisor: Hymen, giv lycka och fröjd! Hymenäos, eja, Hymenäos! Dagen därefter.

Tiina Katri tvättade liket och gick in till sig efter en ren skjorta åt det. Mari hade blifvit stilla, men de visste inte säkert, om hon hade somnat. När Tiina Katri och Holpainen efter en stund buro liket ut ett bräde, såg Tiina Katri bakom sig och såg Maris ögon vidöppna följa dem. I dem brann en dunkel, hotfull glöd.

Hela stenkumlet av intryck han kastat över liket ramlade och skelettet låg där, huvudskålen låg där, spräckt av isbillen, och det hjälpte inte söka leka bort det mer, att blanda bort det med drömmarne, att spela bort, läsa bort det. Han hade blivit väckt och kunde inte somna om.

Han och hans underordnade prästerskap tågade till den dödes hus, tilltvungo sig liket och förde det, ledsagat av en talrik folkmassa, vid facklors sken till kristianernas kyrkogård, där det jordfästes under uttalande av det kristliga uppståndelselöftet och övriga ceremonier.

Tiina Katri skyndade genast tillbaka, snart de fått liket ut i lidret. Holpainen hade tänkt stanna der i sina tankar, men hon knyckte i honom. Kom bort nu, hviskade hon. De hade ännu inte hunnit upp trappan, de inifrån hörde ett hemskt ljud, och i det samma kommo barnen alla tre rusande ut från dörren emot dem. Mamma, mamma... Mera kunde Hellu inte säga.

Patron, som är lagkarl, visste nog hur han gjorde det, han. Han tog ett par konstaplar ut, och doktorn med. De sågo liket och bössan, vände och svängde, stucko med fingrarne öfverallt, mätte och skrefvo opp, ... och hur det var, blef det bestäldt att Carlson dödat sig sjelf med sin egen bössa af våda, när han gått full i skogen... Misstanken togs ifrån mig något litet, men inte alldeles.

Vid vägen höra de tunga suckar och se en mörk skepnad springa inåt skogen, de nalkas. Tung af aningar skyndar modern till drifvan; der finner hon flickan stympad, döende. Intet skrik, intet. Natten är längre än vanligt. Med flammande pertbloss söka byns folk efter det andra liket. Några ha laddade bössor. En eld lyser backen, ute bland stenarne. Det är en olyckseld, man vet att ondt händt.