Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 24 september 2025
Han vandrade Storgatan uppför, rättande sin takt efter den patrullerande konstapelns steg. Det gav en känsla av ordning. Han kände sig som en väl uppdragen klocka, ställd efter tornuret. Men framkommen till Torget hörde han "Jublets" stämma och tvärstannade. Även konstapeln stannade och en tredje person, som skymtade som en skugga på andra sidan körbanan.
Människa, vad tänker ni göra?! skrek fru Göransson som var moder till ett barn som satt fast i ett säte. Konstapeln svarade icke. Han började i stället skära i sätet i motsatt ända där Anna-Lisa satt fast. Då han var färdig, sköt han Anna-Lisa bort till den utvidgning han gjort i springan och så lyfte han upp den fångna foten. Anna-Lisa var fri.
"Är det herrns orm?" frågade han vidare. "Nej!" svarade jag sanningsenligt. "Det är Alfreds orm." "Vem fan är Alfred?" frågade konstapeln rått. "Alfred är min gode vän", svarade jag. "Och han är bortrest." "Ormen får emellertid inte gå här på gatan", sade han. "Hör herrn det?" "Det hör jag", sade jag. "Men jag är inte fullt säker på att Polly uppfattar innebörden."
Han har gått på detta pass i många år. Jag skall anförtro mig åt honom! Konstapeln får min historia. Han förstår mycket väl hur saken ligger och han säger: Man måste alltid hålla sina löften till barn. De äro så noga med det. Jag har själv en liten flicka, så jag vet hur det är. Jag ser ingen annan råd än att redaktören går och lägger sig på ett hotell och sedan i morgon köper en chokladkaka.
"Knappast!" svarade Bergfeldt. "Va nu då! Vildsint motstånd också. De här kan nog inte sonas med böter." "Nej, det blir nog minst halshuggning", förmodade Bergfeldt. "Och kanske rent av förlust av medborgerligt förtroende för alltid till på köpet." "Nu går det för långt", råmade konstapeln. "Kommer hänn med i godo?"
Polly slingrade sig genast uppefter mig och lade sin kind mot min. Säga vad man vill, det var ett tillgivet djur. Konstapeln tittade på oss ett ögonblick, se'n vände han och gick. Jag fortsatte också min väg och Polly gled genast ned från min axel och följde mig som förut. Ett stycke framför oss på gatan gick en dam ledande en liten hund. Hon gick och anade inte att vi voro bakom.
Han hade inte väntat sig ett svar som stod i så oproportionerligt förhållande till hans fattningsgåvor och som vanligt i sådana fall tillgrep han maktspråk. "Hänn får inte lov att rulla apelsin här", sade han. "Jag rullar inte", svarade Bergfeldt milt. "Det är apelsinen som rullar själv." "Men det va hänn, som satte den i gång!" röt konstapeln eldröd i ansiktet. "Nej", svarade Bergfeldt.
De brott mot sjätte budet, som av evighet äro bestämda för denna stad och denna natt äro redan begångna. Eller begås i detta ögonblick. Tänk det! Och gäck i frid till den rättfärdiges sömn. Det är Jublet, sade konstapeln. Så här dags är han lite svinaktig av sig Konstapeln smålog välvilligt förlåtande, och Abraham svarade med ett sömnigt leende. Titta, nu ska Aposteln fösa in honom.
"Det blir herrns sak att ta bort ormen", sade han. "Det är ju herrns orm." "Nej", svarade jag, "det är Alfreds." "Det syns ju tydligt att det är herrns orm, han följer ju efter herrn." "Det gör ni också", svarade jag stillsamt. "Men om inte ormen får gå här, så står det ju er fritt att häkta honom." "Nej, men jag skulle ha lust att häkta er", sade konstapeln. "Gör det", svarade jag och stannade.
»Jaså», svarade konstapeln sävligt. »Va ä de som han sulle ha gjort då?» »Han har med våld bortfört mig ombord på sin segelbåt och underkastat mig en upprörande skamlig behandling.» Konstapeln såg fundersam ut, ett dylikt fall hade tydligen aldrig förr förekommit i hans erfarenhet. »Hm», sade han. »Och den däringa Askengren sulle ha gjort dä?»
Dagens Ord
Andra Tittar