Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 juni 2025
Men när de omtalade för honom allt vad Josef hade sagt till dem, och när han såg vagnarna som Josef hade sänt för att hämta honom, då fick deras fader Jakobs ande åter liv. Och Israel sade: »Det är nog; min son Josef lever ännu. Jag vill fara och se honom, förrän jag dör.» Och Israel bröt upp med allt vad honom tillhörde.
Det fanns några märken af att hon med händerna hade gjort försök att komma upp igen eller i, hvem kunde nu veta hvilket!... Säkert är att hennes händer varit söndersargade, och droppar af blod syntes på snön där bredvid. Josef gick och frun satt ännu en stund ensam. Hon kände ej att hon frös. Hon visste knappt, hvar hon var. Hon förstod ingenting af hvad som skett.
Och om Josef sade han: »Välsignat av HERREN vare hans land med himmelens ädlaste gåvor, med dagg, med gåvor från djupet som utbreder sig därnere, med solens ädlaste alster och månvarvens ädlaste frukter, med de uråldriga bergens yppersta skatter och de eviga höjdernas ädlaste frukt, med jordens ädlaste frukt och allt vad hon bär, och med nåd från honom som bodde i busken.
Käpparna undersöktes och befunnos vara i detalj lika, och på grund av detta egendomliga sammanträffande stiftade herrarna bekantskap och fingo sällskap hem. »Mitt namn är Andersson», sade John. »Firma J. A. Andersson, agentur i kaffe, gjutgods, garn och cigarrer.» »En driftig ung man», sade den andre gillande. »Ja, mitt namn är Schönstein.» »Inte Josef B., den store miljonären?»
Där mötte han en man, medan han gick omkring villrådig på fältet; och mannen frågade honom: »Vad söker du?» Han svarade: »Jag söker efter mina bröder; säg mig var de vakta sin hjord.» Mannen svarade: »De hava brutit upp härifrån; ty jag hörde dem säga: 'Låt oss gå till Dotain.» Då gick Josef vidare efter sina bröder och fann dem i Dotan.
Då sade Juda till sina bröder: »Vad gagn hava vi därav att vi dräpa vår broder och dölja hans blod?» Nej, låt oss sälja honom till ismaeliterna; må vår hand icke komma vid honom, ty han är ju vår broder, vårt eget kött.» Och hans bröder lydde honom. Då nu midjanitiska köpmän kommo där förbi, drogo de upp Josef ur brunnen; och de sålde Josef för tjugu siklar silver till ismaeliterna.
Min affär är ju inte så stor än, men » »Hör du John!» avbröt flickan. »Jag vet vad du vill säga. Bry dig inte om det, du.» »Vad menar du ämnar du säga nej?» »Ja.» »Men vad är anledningen? Säg åtminstone anledningen», bad den förkrossade Andersson. »Anledningen är den, att jag i slutet av månaden förlovar mig med Josef.» »Josef? Josef? Vem är det?» »Herr Schönstein, naturligtvis.»
Alla tre gingo i sällskap in genom porten till Storegård. Bor du också här? frågade Josef. Stellan pekade upp på sitt fönster: Där har jag mitt rum. Kom upp och hälsa på mig. Josef värdigades ej ens svara. Stellan kände sig förlägen och för att något säga kastade han fram: Ja, på den här gamla gården har man haft mycke roligt i sina dar.
Men Josef hade en skön gestalt och var skön att skåda. Och efter en tid hände sig att hans herres hustru kastade sina ögon på Josef och sade: »Ligg hos mig.» Men han ville icke, utan sade till sin herres hustru: »Se, alltsedan min herre har tagit mig till sin hjälp, bekymrar han sig icke om något i huset, och allt vad han äger har han lämnat i min vård.
Då tillbad Israel, böjd mot sängens huvudgärd. En tid härefter blev det sagt till Josef: »Din fader är nu sjuk.» Då tog han med sig sina båda söner, Manasse och Efraim. Och man berättade för Jakob och sade: »Din son Josef har nu kommit till dig.» Då tog Israel styrka till sig och satte sig upp i sängen.
Dagens Ord
Andra Tittar