Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 september 2025
Vi, småpojkar från den här byn och från grannbyarna å, ska dit och vara med på hvad som blir." "Men inte vi då, int. Maglena och Månke är trött och mått gå och lägga sej." "De är dom, som vill gå och Brita och jag ha lofvat dom att få följa. Dom si mej just int ut till att ha haft mycke att ha roligt åt", tillfogade Grels med något visst medlidsamt i rösten, som tog Ante.
Ante var rädd att sågställaren vardt sint öfver det han sagt, och att det kunde höras som om han själf ville klaga, så han fortfor med så hurtig stämma han fömådde åstadkomma. "Si int är de någe farligt te gå me så'n trålj för den, som är lite vuxen och har förstånd och kan tåla sig tills en får, för alltid får en någe ändå till sist."
Och med ryggen vänd mot Träsken sade han: Det bleve väl bra med det. Inte är det någon som tänker på hemgiften. Nä, int' nåt, int' nåt, int' nåt, tjattrade sväran. Vad tänker du på då? frågade Träsken. Gästgivarn svarade: Jag tänker på rättvisan. Vad är rättvist då? fortsatte Träsken. Gästgivarn vände sig sävligt mot honom, lade händerna på ryggen och vaggade sakta av och an.
"Men dom ville ha i er ändå förstås för att få ha roligt åt er när ni se'n i fyllan int skulle veta hva ni gjorde." Antes ögon brunno mörka. "Ja, de ville dom, och drängen där, som nu drick ur brännvinsflaskan, han tog mej om hufvet och höll fast mej, för han skulle få i mej kasken", puttrade Månke och glodde surt på drängen i fråga, som just satte brännvinsflaskan till sin egen blåsvullna mun.
"Bry er int om te sörje öfver de, mor", sade Ante, som satt vid sängen och försökte tvinga i modern vattenvällingen, som han nyss kokt i spisen. "Dom ta er, om ni vill eller int", flämtade den sjuka. "Ett sån't nödår, när alla mått förtjäna för att lefva. Och ingen som blir god mot er och bryr sig om er." "Vi gå härifrån mor.
Vi ha int mer än vi ät opp själf", skrek hon, och gick emot barnen med bordsknifven hvarmed hon luskade dottern, i högsta hugg. "Babba Kajsa hör du", ropade en ihålig röst ifrån ena nedre sängen. "Gör int barna där någe för när. Du drar olycka öfver gården. Jag har sett dom i drömmen i natt." "Tig, gamm'tok!" röt kvinnan.
'Stuli', just som Jan Ers Kalle, som hade stuli åf en handelsman och sitt i häkte ner i stan." Maglenas läppar började skälfva, tårarna kommo flödande. "Stinta, du må väl veta att jag int är god för te göra sånt!" "Men de är farligt att nån bara ha sagt sånt. Mor skulle väl ha dött om hon hört de." "Mor lär väl si hvad som rätt är hon, där hon är, så int ängslas jag för de.
Han trampa för att få död på nån af dom, och hoppa högt i vädre, så sint vardt han, och så vände han ögonen från mej." "Så märkligt. Dom kom som utskicka. Vi ha int sett nå fjällämlar än, me'n vi vari här i skogen", grubblade Maglena. "Mor skicka fram dom de är då min tro. Men nu sprang du väl?" "Nä-ä. Jag var int god till de.
Sågställaren tittade just undersam på gossen, som rest sig upp ur landet och med allvarsam uppsyn stod fram- för honom. "Int ha vi precis trålj, som syns utanpå", invände Ante förlägen och rodnande.
Storskrikande och förskräckt tog han handen åt kinden. En örfil brände där. Ante, som inte hade agat barnen så länge mor lefde, och som brukade ha ett förunderligt tålamod med dem, blef i ett nu flygande sint. Månke fick en örfil, och Ante gaf sig vidare till att skaka om honom som om han hade varit en potatissäck, som man ville ha mera rum uti. "Gosse, att du int skäms!
Dagens Ord
Andra Tittar