Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 24 maj 2025
Ty bland dem sökte hon hvarje dag den efterlängtade, anade, den okände, som hon hela sitt lif älskat, dyrkat och väntat. Den ena dagen gick och den andra kom. Alt ifrigare blef hennes längtan, alt trognare väntade hon på bärget. Veckorna gledo förbi, sommaren förflöt, hösten närmade sig. Hon halflåg icke längre, hon satt med händerna i kors.
Eller måhända ämnar du välkomna Carl i dag med din allra huldaste vänskapshelsning? Malin log allt som han blef ifrigare. Slutligen vände hon sig om och skrattade litet utmanande. Hvilket förtjusande skratt! De hvita jemna tänderna lyste så friskt, och en liten grop bildade sig på ena kinden.
Du blifver min hustru, Hedda, det blir ju dervid? frågade han med af rörelse darrande röst. Låt mina kläder vara, skrynkla inte ned den der fransen befalde Hedda. Du flyttar ju hem till mig eller följer mig hvarthän jag går? sade Ella och såg allt ifrigare upp till Hedda, hvars blickar alltjemt skymdes af de långa ögonhåren, som hon likt en gardin fälde ned öfver sina klara, brinnande ögon.
Fastän han lefde undan och slarfvade med arbetet, fastän han gick här och der i gårdarne och pratade tok med tjenstflickorna, trodde de alla på honom. Och Eva, hon rodnade då han kom, slog ned sina trofasta grå ögon, jemkade duken litet lägre ned i pannan, rörde snabbare om med sin visp eller stötte ännu mer energiskt med morteln. Men ju mer blyg hon var, dess ifrigare tycktes han.
De tappre, de stolte unge männen, de jaga lika blixten på sina snabba fålar. Hör huru svärden flyga med klang emot hvarandra. Leken blir ifrigare, der kämpa tvenne. Den ene bär sin spetssydda bindel öfver den långulliga mössan, fastbunden ned om lifvet. Han afkastar den, han afkastar sin skyddande burka, de hindra hans rörelser.
Dessa uppgifter äro beklagligtvis icke många; det är dock troligt, att vid ifrigare forskningar och större tillgång på källor bättre resultater ej skola uteblifva. De författare, som hvar för sig försett mitt system med en ny art under det poetiska örnsläktet, äro: Tegnér, et i kalendern Vinterblommor samt Ingelman.
Mina ögon ha fått ett leende, och ja, nu visste han! de drag, som lidande och sjukdom ristat kring min mun, voro tillbakaträngda; man märkte dem icke. Och så kanske det var ljuset. Ja, det är ljuset! svarade jag mycket lugnt. Ju längre han såg på mig, dess ifrigare blef han. Han tyckte, att jag brytt mig mindre om honom de sista dagarna än förut. Men hur har han kunnat märka det?
Han liksom hela publiken kunde ju se, att hon var drucken och icke galen. Och hur hon klamrade sig om honom! Ändtligen kom en handtlangare. De voro nu två. Men hon stretade emot. Hon hade fått i sitt hufvud, att de ville göra henne illa och att hon här var i skydd. Publiken hyssjade och skrek. Äfven der ropade man allt ifrigare: »ridå, ridå»! Men ridån gick ej.
"Nåväl höken", sade öfversten ifrigare, "är det väl rimligt och öfverensstämmande med detta djurs natur, att han skulle vågat sätta sig upp på stallstaket blott sjuttio steg från stället, ifall han blifvit bortjagad från rofvet af hundar och människor?"
Gästabud firas. Björnköttet kokas. De unga dansa björndansen. Allt flera sälla sig till de dansande. Med krokig rygg och böjda knän, härma de björnens tassande gång och oviga famlande. Flickorna skratta. De gamla lifvas. Gubbarne motstå ej längre frestelsen, äfven de förena sig med dansarne. Det lider mot natt, hettan blir qväfvande, tranlampan osar, allt ifrigare fortfar dansen.
Dagens Ord
Andra Tittar