Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 7 september 2025
Mellan far och henne var det så rart, innan de blefvo gifta, så en kan inte säga hur hett det var. »Han kunde ätit upp mig,» sa mor ibland. »Det var nästan synd att han inte gjorde det!» sa hon och suckade. »Då hade pinan inte blifvit så lång!» Ja, det har jag hört hundra gånger nu
Stor var tavastländarn Ojan Pavo, Stor och väldig ibland Finlands söner, Stadig som en granbevuxen klippa, Djärf och snabb och kraftig som en stormvind. Tallar hade han med rötter uppryckt. Kufvat björnar med sin blotta armkraft, Lyftat hästar öfver höga gärden Och som strån förmätne männer nedböjt.
Tänk på mig ibland tänk på mig med vänskap! Det var det andra han upprepade. Jag svarade, att jag nog skulle tänka alldeles för mycket på honom. Jag satte mig på divanen, och han stod framför mig. Jag såg upp i detta kära ansikte, som jag icke skulle se på så länge. Drag era långa handskar af, så att jag åtminstone kan få en hand, sade han. Jag drog den högra af. Den andra också!
Människofunderna har du lärt mig att trampa på... Men nu hör jag det! Ja, det var det, som jag under alla dessa dagar väntat på och längtat efter och fruktat. Ibland blev min längtan så stark, att jag knappt visste, hur jag skulle få timmarna att gå. Hon pekade mot vindögat, där skinnluckan upplystes utifrån av ett svagt gulaktigt sken.
Uppriktigt sagdt Jag trodde knappast att ni skulle komma.» »Det ser ni att jag gjorde ändå.» De klättrade uppför bergsknallarne. Ibland, der det var brant, måste han räcka henne handen och draga henne uppför. Rörelsen gaf hennes kinder en smula färg och de stora, grågröna ögonen glans.
Den svartlockige italienaren med sin trasiga Leporellokappa vrider positivet, och Matti står bredvid och småsjunger med sin hesa, skrälliga röst. Han står der för att väcka medlidande och lyssnar mekaniskt till de toner, efter hvilka han förr så många gånger dansat, så öfvermodigt glad, så ungdomsstolt, så full af lif och ysterhet. Han ler ibland, ett frånvarande, tomt, trött löje.
Men ibland måste hon med en känsla, som om hon vore en stor brottsling bekänna: »Kokt aborre och saftsoppa» eller något liknande. Och då visste hon hvad som väntade henne. »Kokt aborre? Några små, magra pinnar med ben i? Och saftsoppa! Åt folk som arbetat med hjernan fyra timmar å rad! Nej, min bästa Molly, det duger inte.»
Jag har fått tycke för de båda Folkesönerna och är angelägen att stryka bort den skugga, som i era ögon ibland dröjt över dem, därför att de uppenbart gått och burit på någon gemensam hemlighet. Nu är höljet bortryckt. De båda bröderna äro fästa vid en och samma kvinna. Är det något att förtiga eller att blygas över? Ingemund blossade upp.
Ibland nickade hon åt honom, och han nickade igen. Ibland frågade hon, om han inte skulle gå ut och röra på sig litet. Det låg ingen ovänlighet i frågan, endast en svag ängslan att han kunde ha tråkigt. Men han hade icke tråkigt. Han satt och funderade över Abraham. Vad skulle gossen bli? Fru Marie sade: Om Gud vill, så blir han en hederlig karl.
Klagoropen blefvo allt tydligare, de hördes från alla håll och isynnerhet från den ugn, dit hon skulle gå. Blåa lågor, ormar och själar, hvilka vredo sig ibland dem. "Äktenskapsbrytarenas ugn" stod der skrifvet med eldbokstäfver. Hon störtade dit ner, hörde gråt omkring sig och skrek äfven sjelf. Skrek så att hon vaknade.
Dagens Ord
Andra Tittar