Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 28 juli 2025
Lyckligtvis var det tämligen lugnt och någon egentlig fara för närliggande kvarter förefanns icke. Blekängsgatan var utrymd. I mynningen av Sofiagatan samlades en massa slödder. Men i Karl-Johansgatan stodo några av stadens mest ansedda män med häradshövding Björner i spetsen. Öh-öh, det här blir att reda ut. Det blir att reda ut, upprepade borgmästaren. Är det någon som vet, hur dags det började?
Hur vi stodo där, vi två, tysta och stilla, hur han, trött af sina slitningar, lutade hufvudet ned mot mitt bröst, utan ett ord, slutande sig in till mig som ett förvuxet barn, i en lång omfamning utan kärlek. Två utsläpade vandrares tröstande, styrkande tillgifvenhet. Ingenting mer.
Ett bland de skönaste uppdrag Svenska Folket fått, är att figurera i historien såsom borgensmän för sina älskade konungahus. Hur ståtlig är icke Svenska Folkets historia under en sådan regent som Erik av Pommern. Engelbrekt och Erik XIII! En jämförelse värdig att bli prisämne i Svenska akademien. Ett av författarens tidigaste intryck av svenska historien är följande.
Och liksom för att visa naturen hur den skulle ha burit sig åt, har han kastat sig med kärlek åt naturförsköning.
Min väg går visserligen icke till Raslinge; jag vänder som räven i eget spår. Men tjänsten är ovärderlig. Ovärderlig. Han tryckte handen, drack ur glaset, fyllde det på nytt, tömmande flaskan till sista droppen. Och han sade: Hur länge har pojken ramlat omkring på vägen? Kan väl vara en halvtimme. En halvtimme, upprepade greven eftertänksamt. Gott. Nu är rätta tiden, skulle Träsken säga.
Det gick denna gång, såsom alltid, lyckligt för Yngve Frey. Just som man kommit in i ån, hördes en grov, torr röst uppe på ångbåtsaktern tala till sin granne: Hur långt har vi nu till staden?
Men Anderssons barn grävde nu i byxfickorna och funno endast en tuggbuss, som Andersson för skams skull tagit ur mun. Hur blir det med hyran? frågade madam Andersson. Jo se, jag har tingat halva tunnlandet söder om björkarna, och det lär ska bli tjugu riksdaler om året. Men så får en ju lån till virket och sånt och det blir räntor förstås Hur mycket blir det, Andersson lille? Ja, det vete fan.
Hur skulle han ha velat vara annat än god, om han varje dag hade kunnat lägga huvudet i hennes knä, blivit smekt av henne, omvärvts av denna vithet. Hur hade det varit möjligt annat! Men också i denna lycka fanns det stunder, då det stack till inom honom av avundsjuka mot fadern.
Men jag satt där ensam och kände med förfäran, hur allting hade blivit så tyst. På eftermiddagen kom Olof och tillsammans med far och mor kom han från sin första utflykt i världen fram till den bädd, där lille-bror låg död. Där grät han manligt och stilla, och när han kom ut i salen, visade Svante honom allvarligt på sitt finger.
Om jag mer snabb än fågeln vor, Som upp mot skyn sig svingar, Om bortom hafsens gräns jag for På morgonrodnans vingar, Dig undfly kan jag ej ändå, Hur långt min flykt jag sträcker; Förbi de vägar, stjärnor gå, Din hand, o Herre, räcker, Beskärmar och förskräcker.
Dagens Ord
Andra Tittar