Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 9 juni 2025
Han kom så där ... gick ut från dörren som en riktig ordentlig män'ska och hasa' ned för trappan här, med hand på hufvud, så här...» »Var mor med då?» frågade Olli, blek som ett lärft. »Hade gasten 'na i famn på sig?» »Ja», sade Lasse osäkert, »gasten drog henne nog efter sig, fastän han gjorde henne osynlig, för hade jag sett henne, hade jag nog...»
Men vägen var lång. Så många tankar flögo dunkelt genom hans hufvud. Han ville ändock i sjelfva verket någonting bättre. Kanske arbete i en annan ort kunde ge honom ersättning för det han förlorat i hemorten? Dit ville han ej mer. Nej, aldrig mer! Hunnen till landsvägen, gick han med sin rensel och stöflarne burna på axeln hängande vid sin käpp och funderade.
Det flög genom hennes hufvud en dunkel föreställning om att hon möjligen utan att veta det hade kommit att vidröra någon ömtålig punkt i hans förflutna och hennes samvete anklagade henne strax för tanklöshet och ofinhet. »Vill du icke hafva den?» frågade hon skyggt. »Nej.» »Nå, så behåller jag den sjelf. Monogrammet kan jag nog få ändradt.»
"Lejonet skulle väl föga väntat till dess vi sjelfva infinna oss i hans kula, om icke hans krigares anförare berättat, det du ju vet, att de nedgjort oss alla, sedan vi förut hade dödat flickan, stridens orsak. Han älskade sitt hufvud, derföre flydde han ock för oss. Men om också ej så blifvit sagdt, icke var Salik Sardar Khan alltid så rädd att trotsa lejonet, om ock i hans kula".
Mitt hjärta slår lugnt, och mitt hufvud är svalt. Jag känner ingen förödmjukelse öfver att han drager sig tillbaka, ty jag börjar inse, att jag som människa är lika mycket värd som han. Hans snille bländade mig i början, så att jag dignade ned som Saulus och ropade: »Herre! Herre!» Men jag skall resa mig, starkare än förr, mera mogen, mera viss på mig själf.
Skam och nesa skall häfta vid min död som vid mitt lif, men den skammen skall lyftas upp på en hög schavott öfver mängdens hufvud, och jag skall med sammanbitna tänder ställa mig vid skampålen, ty min smälek skall bli en varning, och min aflifning skall också ge dödsstöten åt din lära, som jag alltid afskytt men icke vågat resa mig mot, därför att du var starkare än jag, därför att du band mig med sensträngar, skurna ur min egen kropp, därför att min fysiska natur, lik en uthungrad våldsverkare, bländade min klarseende tankes ögon och rånade till sig några smulor.
Små trånga snäckor efter höga och eldiga trafvare kördes af unga eleganter från palatserna vid Fontankan. Det var ett lif och en brådska. I butikerna var det också ett välsignadt spring. Pigor i bara armar kommo och gingo, gummor i hvita pelsar och brokiga sidendukar bundna som bindlar kring svarta hufvud gingo ut och in, pratade, gestikulerade och småskrattade.
Den »litterära publiken» är i detta fall inte liktydig blott med en trängre krets af vittert intresserade professor Söderhjelm har förmått vinna gehör inom alla lager af den allmänhet, för hvilken sådana saker som konst och litteratur öfver hufvud taget existera såsom närmare eller fjärmare begrepp. Detta beror på en sällsynt, hos oss alldeles ovanlig, förmåga att meddela sig.
Så den höga; vid dess fråga furst Potemkin Böjde djupt sitt ädla hufvud Och med ögat åter höjdt mot kejsarinnan Svarte mellan lek och allvar: "Blott ett medel, blott ett enda har jag funnit, Måtte detta bli begagnadt: Att vår dyra kejsarinna lefver länge."
Här, med sol, med haf och med jord till vittnen, Skall han stå och döma emellan oss." När han sagt det, syntes Hjalmar. Ensam Kom han klippornas stig uppför, Ej som fordom strålande, vapensmyckad, Men med blottadt hufvud och utan sköld. Blekhet i hans anlet låg, lik skenet Öfver drifvan en månklar natt; Dyster var han själf som en syn ur grafven, Och i handen bar han ett blodigt svärd.
Dagens Ord
Andra Tittar