Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 10 september 2025
Så bugade han sig på nytt, tog ett steg tillbaka och satte blomstervasen på dess plats. Och så blev han sittande en lång stund vid skrivbordet: han kände sitt hjärta slå, hans panna blev het, han började till och med tycka om prästen... Men för varje gång han upprepade ceremonien, hade han förnimmelsen av ett allt starkare äckel. Vart bar detta hän?
Mor i Sutre gick sin kristliga väg framåt, röd och het efter backavandringen, som naturligt kunde vara. Kände på byken, luktade på den, sade: En fick väl lov att se efter gumsen. Daniel svarade: Jag tyckte så, jag med. Moran stod en stund på huvut i korgen, rätade upp sig och sade: Du var visst säker om att finna'n, du. Eftersom du tog tjuder med dig.
Och skräddaren låg och led, led i huvet där det kändes som om han glömt bort något, som han borde kommit ihåg, någonting viktigt och angeläget, men som han inte kunde komma på. Så slog han bort det och då blev det bättre en stund; men så kom det igen och då frös han i kroppen, men var alldeles het i huvet.
Har jag gjort dig ledsen? utbrast Hanna förskräckt, när hon kände en het tår på sin hand. Lilli smålog och skakade på hufvudet. Hon tvekade litet, men böjde sig ned och hviskade: Du är lycklig, Hanna, som har en vän. Tror du, att jag någonsin skall få
Det var alltså detta, som låg bakom det hela! Han blev het över hela kroppen av avsky och vrede. Han knöt händerna samman i kavajfickorna, till dess det började smärta i fingrarna. Här hade han gått alla dessa veckor och ängslats! Här hade han legat på knä och under tårar bett Gud om räddning för sin själ! Och så var det en minnesgåva det hela gällde!
Men sedan fabrikspiporna "visslat ut" de verkliga Blekängshjältarna, vände sig krigslyckan och striden kunde rasa het, förbittrad och oavgjord under timmar. Poliserna Anders och Lönrot bevistade dessa frispektakel, men inskredo först när någon slagen krigare stämde upp en tjutande klagosång. Ni ska inte föra väsen, pojkar. Då får ni skingra er.
Han blev brännande het. Det stack till i honom av ångest... Han sökte framtvinga underverket på egen hand. Han började bedja inne på sitt rum. Han lade sig på knä vid sängen: Kristus, lär mig älska dig! Kristus, visa mig vägen till räddning och frälsning! Kristus, ge mig ett tecken att det inte är för sent! Jag vill inte ljuga för dig inför altaret!
Du skall tro mig, far, ropade han och gjorde ett försök att vända sig om, men hästen var så het, att han knappt kunde hålla den. Har du något att befalla, så säg det frimodigt! Över dig befaller jag inte längre, svarade Folke Filbyter och stödde sig mot dörrstolpen. Hjärtats kärlek, mina barn, kunna ni aldrig giva mig, och det var det enda jag begärde. Han stod kvar och såg, hur de redo bort.
Kanske han kunde skramla tre och sextifem ur den. Han blev het över hela kroppen och störtade in i bakdörren till stora trappuppgången, som om denna tanke med ens gett honom vingar. Så blev han, lika plötsligt, stående på nedersta trappsteget med handen om ledstången. Nej, det skulle inte gå!
Golfvet var väl knappast hyfladt, med stora springor, dörren klumpig med stor järnhake för, i stället för lås. Sängen, i hvilken hon nyss vaknat "på galen ända", var fylld af prasslande halm, täckt med ett groft lärftslakan. I stället för "sidentäcke" hade hon en fårskinnsfäll att dra opp omkring sig, fast hon var så het af värmen att hon velat kasta den all världens väg.
Dagens Ord
Andra Tittar