Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 3 september 2025
Säg dock, innan ni går, och berätta mig: blir det till hösten, Blir det i sommar kanske ert bröllop, säg, om ni redan Svarat den aktade herrn, eller dväljs han i fruktan och kval än?" Sakta talade åter till henne den vänliga flickan: "Vänta ej, gamla Susanna, att få tillreda mitt bröllop; Somrar hinna förgå och höstar, innan det firas, Kanske kommer till slut en vinter för evigt emellan."
"Va, herrn?" svarade vaktmästaren bugande. "Försök inte med mig", sade Andersson barskt. "Jag är ingen oskuld från landet. Hit med en femma till, det var en tia jag lämnade." "Förlåt, det var en femma!" svarade kyparen något mindre artigt. "Hut, drummel!" röt Andersson. "Mej lurar du inte, sabla bondfångare! Hit med femman bara!" Nu var det vaktmästarens tur att fixera Andersson.
Då bodde frun där uppe hela våren, vintern och hösten. Och unge herrn... Han var en stor, lärd man och läste på studenten. Han var med när lilla fröken och hon traskade omkring berg och backar, när de plaskade i ån eller rodde ut åt sjön.
Det var en vacker flicka, stolt och verldslig, klädd i ljusrödt och vajande flor. På midten vid storseglet satt Trädgårds-Kalle, det var han som skötte årorna. Unge herrn, röd och upprörd, hoppade i båten, stötte ut och satte sig vid rodret. Han såg sig omkring. Det var spegellugnt, litet qvalmigt och qvaft i luften.
Tystnaden bröts av prästen, som sa: Ett gott ord är detta: Säg sant vad du säger, men säg inte allt, som är sant. Jag säger gärna sanningen, men jag gör det på ett belevat sätt och sårar ingen. Det är min metod. Men herrn torde inte vara i besittning av mycken belevenhet. Jag är nog inte det, medgav Brut. Jag har inte fått lära mycket i den vägen.
Se jag är främling i stan, kommer just från Amerika. Det är ett land det, skall jag säga herrn. Det är annat än Sweden.» Den ljushårige log överlägset. »Yes, jag vet! Kommer också just därifrån.» »Åh, nä men det var roligt »
Därpå gick vintern utan att han såg henne, och så kom sommarn, när han for till skären igen. En dag, när han pratade vid gårdens mor, som nu var änka, kom det på tal om Mari. Nå, sa gumman, hon är väl bortkommen nu? Hur så, hon är ju i ett gott hus och har det väl. Och herrn bryr sig inte om henne längre, sen han förlorat henne. Vad för slag?
»Du har ett hårdt sinne, Lena, har du inte ångrat annat än det, så... Men sitt nu stilla och maka åt dig, så sätter jag mig bredvid dig tala om hur det har gått för dig, du ser nu själf jag kommer som din vän.» »Tänk! Herrn sitter bredvid Lena, herrn gör sig så gemen, att han talar till en usling liksom till en annan människa, herrn, som ä' så hög! Herre Gud, att jag sku' upplefva det!»
Du kan helt enkelt inte stanna på Larsbo med mindre du gifter dig med den där trevlige herrn. Och gifter du dig, får du inte stanna. Hur vill du klara den saken? Kände jag Jan-Petter rätt, så har han anat det här och lagt ut en snara för dig. Tyvärr har han nu som alltid fått skrattarna på sin sida! Ditt fall är hopplöst.
Det var prestens sak, men Johan, han kunde icke. Komministern såg misslynt ut att behöfva mottaga förtroendet. Ja, men herrn tror väl på Gud, i Jessu namn! Ja visst gör jag det! Nå så tala bara inte om'et. Biskop Wallin nämnde aldrig Jesu namn i sina predikningar. Men rör inte i't bara; låt mig slippa veta't.
Dagens Ord
Andra Tittar