Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 2 maj 2025
Ve eder, I som menen att olycksdagen skall vara fjärran, men likväl inbjuden våldet att trona hos eder; I som liggen på soffor av elfenben och haven det makligt på edra bäddar; I som äten lamm, utvalda ur hjorden, och kalvar, hämtade från gödstallet; I som skrålen visor till harpans ljud och tänken ut åt eder musikinstrumenter såsom David; I som dricken vin ur stora bålar och bruken salvor av yppersta olja, men icke bekymren eder om Josefs skada!
Sångarns mulna blick klarnade, men ingen sång öfver värdens frikostighet kunde nu höjas enligt sångaresed, ty brustna lågo harpans strängar. Och nu reste sig Corallin och sade: "Opp, pilar och bågar! Skyndom! Ett ypperligt jagthorn för den, som genomskjuter skölden der på pelarn". Opp rusade männen alla och grepo till sina vapen.
"Sångernas Clenmor sjung, låt tonerna ljuda från harpans strängar. Sjung en sång om mannabragd, om krigets blodiga rusande lek.
Härligt speglar i Cronas bölja Hjältars Shelma de glimmande torn, Solen tömmer från östern Öfver Morven en flod af sken. Ljus är salen, där Finjal tronat; Dunkla vandra där inne likväl Söner tre af Morannal, Gamle kungen i sångens land. Gall med bågen är mörk att skåda, Harpans Rurmar fördystras af sorg; Nyss från striderna kommen, Tiger trotsige Clesamor.
Hon kunde icke påminna sig annat än den olyckliga stund, när hon lärde sig locka så sköna toner ur harpans strängar. O denna harpa, hon ville slå den i stycken, hon ville aldrig mera vidröra dess strängar! Hon ville kasta sig för Ebba Brahes fötter och säga till henne: nej, nej, det är icke jag som frånrövat dig hans hjärta!
Det är förbi med fröjden vid pukornas ljud, de gladas larm ha tystnat; det är förbi med fröjden vid harpans klang. Vin dricker man icke mer under sång, rusdrycken kännes bitter för dem som dricka den. Nedbruten ligger den öde staden; vart hus är stängt, så att ingen kommer därin. Därute höres klagorop över vinet; all glädje är såsom en nedgången sol, all jordens fröjd har flyktat.
Men nu hördes en ton från harpans strängar, en sakta flägt krusade det matta vattnet, en sång hördes, orden hördes, Kalmatars båt stannade. Tuoni stannade ej, han skyndade framåt sin gång. "Det är för sent, du gamla sångare" ropade Kalma på stranden. "Tuoni återger ej det rof han fattat. Skynda med färjan, från Manala återvänder ingen".
När kvällen kommer stundom och kungens borg Af gäster fylls, och fradgande hornet Går laget kring, och grånade skalden rör Den väldiga harpans darrande sträng, Och sjunger, glömsk af åldrade minnens pris, Den unges nya segrar allenast, Och Hjalmar, Hjalmar klingar i salen högt, Och Fjalar, den stolte Fjalar förgäts,
Dagens Ord
Andra Tittar