Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 maj 2025
Du har så stora planer, du, Hanna. Jag nöjer mig med att bli hushållerska eller sjuksköterska. Jag tycker så mycket om att steka plättar och vara snäll mot dem som äro sjuka. Men nu hör jag dem slamra med tekopparne och känner oset af stekta svampar. Kom, Hanna, mamma väntar. När Hanna om aftonen låg i sin säng, arbetade hennes tankar så att hon ej fick somna.
Bella och Hanna sutto vid matsalsbordet i den förras hem och läste zoologin till morgondagen. Bella pluggade af alla krafter de kallblodiga ryggradsdjuren, medan Hanna som kunde lexan, och lånat en anatomielärobok af Bengt, intresserad betraktade de medelmåttiga planscherna.
Hon kände en förmildrad fläkt af sorgerna i lifvet; de voro långt borta, men hon förnam deras tillvaro. Hon kände, att Hanna, så ung hon var, bar på en tung börda, hvilken hon ej förmådde lyfta af hennes skuldror. Hvar har du gått i skola? frågade hon med ett försök att litet skingra den tunga stämning, som tryckte dem båda. Jag har aldrig gått i skola.
De voro tysta, begge två; Bella af hänsyn till vännens oro, och Hanna i känslan af en dubbel sorg, som väntade henne. Bella följde henne med beklämdt hjerta till tåget. Hvad skulle hon ej gifvit för att få slå sina armar kring hennes hals och snyfta ut sitt innerliga deltagande? Men Hanna var så tyst och nästan afvisande, hon tyckte ej om någon påflugenhet.
Men mellertid vid väfven, i hushållskammaren uppställd, Satt hans dotter ännu, den sjuttonåriga Hanna. Frisk satt flickan och röd som ett smultron, vuxet i skuggan, Fri i sin lediga dräkt att sköta det ljufva bestyret. Barmen i snören ej spänd, med ett maskfritt hjärta inunder, Vidgades fullt och lyftes af andedräkten i vågor, När med sin blottade arm hon slängde den rörliga spolen.
Hanna du, Hanna! Hvad du skrämde mig! Tänk, om jag fått slag af glädje. Goddag, goddag, ser du, att jag nickar! Hvarifrån har du regnat ned? Oj, så rysligt roligt! Och så bra du simmar. Vill du se hur jag dyker .
Derefter föll Bella i en stilla sömn, andades djupt och jemnt och fick en svag skiftning af rödt på sina kinder. Hennes mor och Hanna sutto orörliga vid hufvudgärden. Det var, som om de hört de aflägsna vingslagen af hoppets efterlängtade dufva och icke vågat med en hviskning skrämma henne åter på flykten. Efter ett par timmars lugn sömn uppslog Bella ögonen, och blicken var fullkomligt redig.
Fröken Rappe, får jag den äran att bjuda er min arm till stöd? sade han och räckte henne handen med en beskyddande min. Nej tack, sade Hanna kort, jag reder mig utan stöd. Och så vände hon honom ryggen och stapplade framåt på egen hand. Välsigna, dessa kjolar! utbrast hon otåligt, då Bella om en stund skrann fram till henne.
Hon drog ned mössan öfver öronen och kröp in i pelskragen så godt hon kunde, men ändå huttrade hon af köld. Vid det hon passerade en portgång blef hon ej litet öfverraskad af att se Hanna ifrigt sysselsatt att trösta en liten gosse. Han hade förfrusit sina öron och Hanna hade nyss gnidit dem med snö och band nu sin enda ylleduk kring barnets hufvud.
Jag har aldrig eftersträfvat något förmynderskap, sade Hanna och reste sig häftigt från sin plats. Åtminstone icke medvetet , tillade hon halfhögt, i
Dagens Ord
Andra Tittar