Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 13 september 2025
Adolf sjöng ännu en slagdänga, sjöng med sentimentalitet och en viss hjertnjupenhet, hans veka tenor tremulerade allt hvad den kunde, han sjöng nästan alltjemt falsett och gjorde kadenser på de dertill minst egnade ställen. Då han efter en halftimme tog afsked och gick, var Nadja ännu qvar, denna gång på ett annat och bättre gömställe.
Så satt hon ännu en halftimme. Klockan, som hon fått af herskapet, den stora väggklockan med röda rosor målade kring urtaflan, slog half åtta. Det led, och han kom icke. Om hon skulle tända vaxljusen i granen, som stod vid spiseln? Bara han icke dröjde så länge, att de brunno ut. Kanske hon borde vänta ännu en liten stund och hellre sätta på risgrynen... Det gjorde så ondt att röra sig.
Nils tog tappert i på nytt. "Oj, så det svider i fingrarna!" "Pyttsan, skall du klaga för en sådan småsak du som är en pojke." Nej, det var då sant, att jämra sig för så litet det passade då bara för flickor. Då mor en halftimme senare gick ut i köket för att se, hur det gick med tvätten, fann hon båda sina gossar med uppvikna skjortärmar öfver hvarsin balja i full fart med att tvätta.
Till som hon var simpel och grof som en trollpacka och dessutom en dålig natur, en riktig otäcka. Men ögon hade hon, charmanta ögon. Det var dermed han tröstade sig, när han en halftimme derefter somnade in. Charmanta ögon. Så nära han hade varit ... nära den våta, slarfvigt klädda varelsen. Hon ångade så varmt, han kände det ännu. Och hennes hjerta, hvad det slog och klappade.
Åter hade en halftimme förflutit, och ännu hördes de ej af. Hvad var det jag tänkte nyss? Önskade jag Antti hem för att visa honom min tillit och kärlek? Onödigt! Han hade försummat mig, varit likgiltig så mycken stolthet och själfuppskattning torde väl dock vara den sårade makan medgifven, att hon ej visar sig tacksam för slikt.
Då de spelat en halftimme och stycket var slut, frågade Adolf troskyldigt: Hvad hette det der vackra stycket? hvarpå Fina med en knyck på nacken svarade: Trio. Hvem har komponerat det? hans fråga var denna gång framstäld ytterst ödmjukt. Beethoven naturligtvis. Åh, det kunde man så väl höra, det var förtjusande, briljant, sött, charmant.
»Nej», upplyste häradshöfdingen, »det är tranorna, de ha ett sådant där läte, då de dra bort...» »Hvar är Karl August...», doktorinnan var alltjämt upprörd och såg med skrämda blickar omkring sig, »han gick ju hit för en halftimme sen?» »Han gick härifrån för en kvart sen, till dig... Kanske är han i hålet.» Modern sprang ned.
Kölden isade henne, fukten trängde sig på henne genom kläderna, men hon kände ingenting; den feber hon nu kämpade mot värmde henne och brann som eld i ådrorna. Så låg hon kanhända en halftimme sanslös. Men en rörelse inom henne väckte henne och tvang henne att stiga upp. Det var som en öken hela verlden, hemmet, allt. Hon var så ensam. Nu först förstod hon herrskapet. De hade insett allt.
Ungdomen hade en synnerlig lust att hvarje halftimme hvila på denna mossmatta, »för att sola oss», uppgaf kandidaten; »för att göra ett öfverslag af kostnaderna för nattherberget», försäkrade Hertha, och skref till yttermera visso i anteckningsboken: »Nattlogi vid lägerelden på vidderna 0,00 kr.» »Vi skulle så gerna vilja sofva en stund», tillstodo våra ärliga vägvisare.
Han tog sin tidning, tände upp sitt ljus och somnade när Carolina kom, en halftimme derefter. Han somnade lugn och drömfri, lika lugn och drömfri som han skulle somna in hvarje natt ännu i flere år, ända in i en sen ålderdom. Och han visste att om han nästa dag skulle komma på den tanken att söka sig en maka, så skulle han få hvilken ung och älskvärd adertonåring som helst.
Dagens Ord
Andra Tittar