Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 7 september 2025
Men varför, frågade Medes, giva oss ej gudarne full visshet om det, som är nödvändigt för vår lycka? Svara du på en annan fråga, sade Krysanteus. Vad synes dig om en tjänare, som fullgör sin skyldighet endast av fruktan för straff eller hopp om belöning? Så göra nog de flesta tjänare, min herre. Varför det? Emedan de icke älska sina herrar.
Det förbud, han utgaf mot den dödes begrafning, var blott ett uttryck af en härskarenyck hos honom själf, var icke i samhällets intresse och förnärmade den rättighet, som enligt grekisk tro de underjordiska gudarne ägde till besittningstagande af hvarje afliden och som icke ens Zeus själf fick förmena dem. Detta var Kreons brott, och därföre tilltalar honom äfven den blinde siaren Tiresias: "Du
Man kunde tillviska varandra, att man iakttagit det, men ingenting vidare; och det fanns väl ej någon, som förgätit att för sig själv tillägga den gamla formeln vid sådana tillfällen: »gudarne avvände olyckor!» Karmides hade nu blott en önskan: att de sista gästerna skulle gå. Han längtade att vara ensam med sin brud.
Dig är snäckan dock En ringa råga endast på din rikedom; För honom är den allt. Med den kan han sin nöd För långa månhvarf lindra. Minns, att gudarne Ej hylla hand, som äger, utan hand, som ger. RHAISTES. Är det ditt råd? FOLKET. Vi kunna ej ett bättre ge.
Och du skall med glad tillit bedja gudarne om den maka, som ditt hjärta önskar, som avsäger sig allt för att följa dig i lycka och olycka, till höghet eller ringhet. Jag vill även bedja gudarne om denna gåva, den bästa av alla, åt min återfunne Karmides. O, gör det, Hermione. Dig skola gudarne höra. Jag vill omtala för min fader detta möte ...
Äfven för honom klarnar nu ett lif bortom döden, och han utbrister till gudarne: "Jag har lärt er känna, ej jag blyges Att mig böja för er en gång. Mätt jag är på lifvet, och jordisk storhet Är mig ringa vorden. Jag går till er." Det är icke mer döden, han ser såsom ett mål, det är ett lif hos gudarne.
Nu börjas striden, eller rättare, striden har fortgått redan, äfven gudarne hafva framträdt i handling, fastän tyst, såsom det ägnar dem, ty gudar stoja icke. De hafva handlat i Fjalars egen handling, de hafva låtit honom skilja sin dotter ifrån sig.
Dock är det sant, att främst ibland de himmelska Hon träder för min tanke, när den höjs till dem. LEIOKRITOS. Står icke Zeus, allhärskarn, främst bland gudarne? LEONTES. Hans makt är störst, men mänskan närmst är ständigt den, Hvars stöd i hvarje läge hon behöfver mest. LEIOKRITOS. Ditt läge, yngling, är att vara född till kung.
Jag föredrager de frankiska och allemanniska barbarerna, och hoppas till gudarne, att de ånyo skola börja röra sig. Medan jag lever mina dagar det fredliga Akaja, hotar Pylades, min skyddsling, att växa mig över huvudet. Han är nu illustris och clarissimus liksom jag och anför en avdelning av kejsarens rytteri.
Man ser här en man uppträda i trots mot gudarne och dessa tyst och vaksamt leda en följd af personer och händelser så, att deras kärleksfulla afsikt att krossa och tillrättaföra honom segrande tillintetgör alla motverkande omständigheter och omsider fullkomligt vinnes. Sådan är i min föreställning hela dikten; läsaren finner här de yttersta konturerna, inom hvilka den rör sig.
Dagens Ord
Andra Tittar