Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 19 september 2025
Skaror af vandrare skymtade fram. Bland lundernas stammar Glimmade stundom en duk och försvann med den skyndande tärnan, Medan en annan fyllde dess rum med växlade färger. Tyst var vinden, en fläkt ej rörde sig. Hjordarnes klockor, Kärlekens smältande sång, från ensliga stigar besvarad, Hördes ur dalarna blott, och ibland till de döende ljuden Fogade ljuft vallhjonet en ton, mångdubblad af eko.
Men det behöfdes sedan bara att några skvallerkäringar sågo på er, så var ni genast färdig att återfalla i dem. Märker ni inte också sjelf huru svag ni ännu är?" "Ja, jag är svag, det måste jag medge." De hade kommit ned på isen. Nymark spände skridskorna på hennes fötter. Sedan ilade de hand i hand öfver den blanka isen ut på fjärden. Solen sken, isen glimmade, vädret var friskt.
Hon var en av dvärgdöttrarna, som dansade i högen, fast hon då icke hade annat på sig än skinnsockorna och de slängande länkarna av glaskulor. Länkarna voro nu hopvirade om halsen och glimmade i rävhåret som regn. Ögonen, som då voro yra och liksom fyllda med blod, brunno nu stilla och djupa som två bruna vildsjöar, men de voro ändå desamma. En gång sedan dess hade han drömt om henne.
Dem har Gustaf skickat mig, sade modern. Han är alltid bra snäll, och Johan fick en sorgsen blick, ty han var så hård. Faderns öga glimmade till under glasögonen. Johan kände ingen bitterhet. Ynglingens svärmiska offerlusta hade slagit ut, kampen mot orättvisor hade gjort honom till sjelfplågare, och han teg.
En magerlagd newyorksaffärsman satt bredvid honom och knackade takten med en förnicklad reservoarpenna mot ryggstödets mässingsbeslag. Ibland bet han i ett äpple med vita tänder, lagade med rent guld som glimmade rovlystet mot den köttiga frukten.
Tomas fick hjärtklappning och gick långsamt emot henne. Det glimmade till i hennes ögon, då hon såg att han var kvar, och hon rodnade svagt. Förlåt, fröken, sade han med de öppna blå ögonen vilande i hennes, vågar jag föreslå er en promenad på Skansen? Om ni har tid. Nej, sade hon undvikande, jag vet inte... Med ens kom hon att tänka på björnungarna, som hon avgudade.
Den likheten hade de ännu med Ingrid Ulva. Deras ögon runno i den stickande röken, pannguldet glimmade, och ögonvitorna och det snabba leendet blänkte ännu vitare i de sotiga ansiktena. Småningom föll sotet som en mörk snö också över dyrbarheterna på bordet. Men nu blev fullet inburet, och tjugu harpor begynte spela. Harpbruset fyllde salen och alla hjärtan.
Han ryckte till af ovilja när Maglena, som sprungit efter honom, tvärstannade och sträckte kammen förbi örat på honom och förbi näsan, som den nästan skrapade. Den hatade mässingskammen glimmade till i solen midt för hans ögon. Månke vardt sint och det så det förslog, ty Maglena rent hoppade tillbaka då han vände ett tårsköljdt ansikte, med formligen eldgnistrande ögon, emot henne.
Då smakar mjödet kungen, då höjer han Föryngrad åter lutade pannan, Då sänder han vid tonernas lek ibland Med strålande blickar sångaren tack." Hon slöt. På marken glimmade daggen ren, Och månan såg från blånande höjder Med klarnadt öga ned i en rymd af lugn, Där tyst i sin gång skred sommarens natt. Då sågs på heden nalkas en man, han kom.
Han fick begära hvad han ville, bestämma hur han ville. Med hela sin natur, med allt hvad hon ägde af vilja och känsla och tanke var hon hans. Som en lysmask glimmade den lilla lampan inne i sofrummet med blekt sken från höjden; eljes var där skumt. Hon begärde intet. Hon fruktade.
Dagens Ord
Andra Tittar