Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 11 juli 2025
Därför befallte han käckt manskapet att hålla sig redo, Medan han själf gick åter och fram och såg med ett långsynt Glas längs vägen och ville försöka att möta bland träden Någon fientelig blick, som skytten bland granarna spejar, När han i gryningens stund hör tjädern knäppa och listigt Än framspringer ett steg, än håller sig stilla och lyssnar.
Men först och sist var det hennes röst: som glas, förstår du, men smidigt och böjligt; och hennes dialekt den klingade som ett helt annat språk än den vidriga skånska, som jag annars hör talas omkring mig. Hon var bestämdt från Sörmland. En sådan bild jag roat mig med att fantisera ihop! Tror du jag inbillar mig att den är sann? Ähnej. Men »det är ljuft att drömma» sa' de gamle idealisterna!
Orolig i blodet som han var, tyckte han att det var bäst att se efter ... i stugan var det alltför kvaft och han behöfde luft ... han hade druckit några glas på julkalaset och de hade gjort honom så konstig i hufvudet. Han gick till stallet.
Det var de äldstes rådsbord. Hagelin tände takkronan och drog ned gardinerna. Han vände sig mot sina gäster och gjorde en trög, trött bugning. Välkomna. Ja, jag har ingenting att bjuda på. Lekamligen. Endast whisky herr Krok? Inte nej. Herr Sörman, ett glas? Super du också? frågade Enok. Hagelin gick in i sin kammare och återvände med bricka.
Så förekommer i en med sentenser späckad visa som börjar »Hvarföre skal iag mig med sorger qvälia?», troligen äfven den ett språkexperiment från Upsala, följande vers: »Stånd, rijkdom, skönhet, styrkia, världsig klookheet Är fåfeng, intet, glas, fnas, as ok tokhet. Vij varda allesammans, arm ock rijke, Kung, bond, dvärg, rees, stygg, snygg, took, klook, an'n lijke.»
Där steg hon av vägen, stannade ett ögonblick för att torka lorgnettens glas och vandrade sedan långsamt och högtidligt fram mellan vävarna, som voro utlagda på ängen till blekning. Det var alla stadens vävar. Alla mäns skjortor och alla fruars och mamsellers linnen och alla pigors särkar lågo här i sitt vardande.
Tyst omsider till bordet han gick och bryggde med hjärtlig Fröjd ett rykande glas åt den stolte, men sakta till dörren Smög mellertid hans dotter och kom till den gamle soldaten.
Han skrattade: För resten gjorde det väl icke så mycket, om vi två drucko ur samma glas? Hans barn bli så förtjusta, när han icke är rädd för att dricka ur deras glas. Sådana små varelser sade han och skrattade så godt bestå ju nästan uteslutande af mjölkdroppar. Det är minsann ingenting att vara rädd för! Jag kommer alltid att hålla så af honom, när han säger någonting sådant, rent mänskligt.
Vid ett bord satt styrmannen ensam och åt med religiöst allvar. Det var en solbränd man med mörka ögon och svart hakskägg. En blek ung flicka passade upp honom med mjuka slavinnerörelser, utan att säga ett ord. Tomas drack två glas brännvin och en flaska öl. Han var i ett äkta reslynne och hade kommit i en stämning som om han vore ute på upptäcktsfärd efter okända världar.
Slutligen yttrade han halvhögt: Diamanter? Ja, just diamanter, min herre! Ha ... ha ... du tror kanske, att flinta duger, du? Nenej men. Att slå eld med, likasom i ett gevärslås, det går flinta an till, men se, den som vill skära glas, min herre, han måste ha diamant! Hennes ögon öppnade sig och glimmade vid dessa ord liksom av en medfödd, hög självkänsla.
Dagens Ord
Andra Tittar