Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 27 juli 2025
Sebulon, Din pil är säker, och Isaschars herdelans, Blank och stålsmidd fjerran sprider, stridens stjerna! Du Din glans. Ephraim välsignad vare och Hans vandring ut och in, Josephs dubbelsvärd ej sviker, slungan ej i Benjamin. Ingen saknas; Gad och Ruben landets sköldar begge två, Ren på andra sidan Jordan längesen i väntan stå.
Hon stannar der länge med blicken åt de blå bergen i fjerran, som otydligt skymta fram mellan rökmolnen. Hon väntar... Hon tänker framåt i tiden, och på den tid som varit, och nu står hon vid skiljevägen... Hvad det förgångnas historia är enkel och hvad framtiden lofvar mycket!
Wainahée de milda sjöarnas mö har icke badat i det salta vattnet, som skys af öarnas tärnor; men hon kan simma, hon kastar sig i hafvet, hon strider med oceanen, den svaga kämpar med den mäktige och snart ligger den hvite på den hvita korallsanden vid Wainahées fötter. "Fremling från fjerran, hvarföre skulle du lemna ditt land, för att dö i Tongatabus våg?"
Men när han fjerran ifrån upptäckte Leena, som på kanten af branten steg fram mot bron, styrde han båten till motsatta stranden, drog upp den der, hoppade, vig som en katt, på en af de förbiflytande stockarne och seglade långsamt på den, trygg och lugn, som om han stått på en ångbåt, fram emot forsen.
"Fremling från fjerran land, egde du på hemlandets kust ingen, som älskade dig? egde du icke en moder, egde du icke en maka?" "Hvite fremling från fjerran, flickan från Oceanens ö gråter ensam din död, hon, som ville rädda dig ur hafvets våg, men ej kunde det, förrän din ande flytt". "Fremling från fjerran, en fremmande flicka gråter ensam vid din graf". "Hvi gick du från hem och vänner?
Fjerran från sällskapstvång, nöjenas bing-li-bång, klander och tråk! Och vi jublade ut vår frihetslust, icke i rop på republiken, likställighetsföreningen, de »sanna systrarna» i Stockholm eller skräddaren Palm, utan i flerstämmiga skratt, som väckte bergens eko, der de togo sig en middagslur i granskogarne.
Men Abigail var till hög ålder kommen, så att hennes ögon skumma voro. Från hafvet fläkten tyst sin svalka bär; Uppöfver öknen långsamt månen stiger Och än en höjd med silfverdok beklär, Och än en dal vid nattens skymning viger. Kunnen J ett skimmer röja, Något, som sig tyckes höja Fjerran öfver kullen der? Om, der berget ned sig sänker, Något hvitt ur dunklet blänker, Ramoths torn och mur det är.
Ja låter Cymbaler och Harpor nu skalla Psalmernes jubel sig tränge fram Fjerran till Israëls fiender alla, Att med förfäran till jorden de falla; *Lejonet segrar af Juda-stam!* Då nu Männerne hörde, huru Herrans Ord var kommet till qvinnorna, prisade de Gud och undrade storliga: Hvad månde detta betyda; och de gömde orden granneliga i sitt hjerta.
"Hu", ryste den unga flickan "hvad är detta, icke ville jag dock dö", och under det ännu i fjerran susade sista ordet af hennes sång "älska, älska", svarade i närheten, "dö, dö", ännu en stund, till dess det första ordet upphörde att ljuda och endast "dö, dö, dö," skållade kring nejden, blandadt med återljudet af stormhvirfveln, till dess begge på en gång bortdogo i fjerran och allt åter var lugnt och tyst.
"Motsägelse andan", sade Doctorn leende: "Nå jag måste väl åter efter vanligheten låta det bortskämda barnet få sin vilja fram". Det hade varit vinter och nu låg insjön åter klar och speglade de ljusgröna björkarne i närheten och de svarta tallarne och granarne i fjerran.
Dagens Ord
Andra Tittar