Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 september 2025
Ty se, allt sådant behöfves för att hålla en så stor man i vigör och vid rätt temperament. Till hans ära måste dock framhållas, att han inte begagnade sig vidare af allt detta. Han föredrog nämligen Paris. Egentligen ej för att ordna med pengar, utan för mycket annat. Ja, det var verkligen en duktig man, det tyckte alla.
Madame Junot hade naturligtvis, liksom de flesta av deras krets, hela våren de få gånger, man i sällskapslivet haft tillfälle att se Förste Konsuln tillsammans med damer och isynnerhet nu på Malmaison i sommar, givit akt på, att han öppet föredrog Mademoiselle de La Feuillade framför andra damer i sin närhet.
Gästerna betjänades av utvalda slavgossar, vilkas långa lockar Olympiodoros föredrog framför servetten, när han mellan rätterna torkade sina med parfymerat vatten övergjutna händer. Konversationen var icke blott yster utan gudlös.
Papporna hade nog blivit en smula varma i ärmarna men jag föredrog att bara se på, än så länge. Fast ingen av gossarna kunnat klå mäj jag skulle, herre min gud, kunnat skrämma dem i trav nedåt stan “Herrskapet fortsätter!“ sade konstapeln. Han knuffade sig genom hopen och gick.
Han föredrog vida »Fången på Älvsborg» och »Kostervalsen». Eleven var inte vidare punktlig av sig och Personi fick länge vänta och spela. Fiolens tarmsträngar släppte ut hesa skri, kvidan och klagan, och inbrottstjuven blev allt mera sorgsen.
Kring denna nyplatonskt klingande formel och målaren Abram Blauvogel hade fem nya målare fylkats och bildat den pluskvamperfektiska skolan. Dennas framgångar hos publiken voro som redan antytts icke särskilt stora. Publiken höll på Newton. Den föredrog de sju färger, den var van vid, framför urljusets renhet. De konstverk som Abram Blauvogel och hans vänner skapade, skapade de för egen räkning.
Hemma var det sällan några gäster, på sin höjd en herrmiddag med kortspel efter. Men i allmänhet föredrog hans far mässen eller Sällskapet. Några damer förekommo aldrig i hemmet. Det saknades ju en riktigt representativ värdinna. Kalle Möllers föräldrar togo mot honom på ett sätt, som om han på samma gång varit en gammal bekant och en ny intressant bekantskap.
Än gned han med stråken på strängarne, och än knäppte han på dem med fingrarne. När ljudet det oaktadt var svagt eller till och med ohörbart, hjelpte han till med rösten, en vek, skön sopran. Det var en gammal positivspelarmelodi han föredrog. Några strofer ur den populära Normaduetten. Så svek honom minnet.
FRUN. Vet ni min unge granne, att ni har totalt besegrat mig i går. ERNEST. Ack ja, min fru, totalt! FRUN. Men vet ni också att jag kunde ta min revanche genom att gå till högre instance? ERNEST. Ingenting är omöjligt, min fru! FRUN. Såvida jag inte föredrog att förklara mig nöjd med hvad jag fått. ERNEST. Huru, ni afstår? FRUN. Från att appellera?
Han var på resa med fisk till stan och hade fått stormen över sig, så att han måste ta i land över natten; svor och bannade att han inte kunde komma in i tid och bli av med sin fisk, nu då »alla djävlar var ute och klådde efter vart levande liv som gick i vatten». Gumman ville föra honom in i stugan, men han gick rakt in i köket och föredrog spiselden, där han kunde bli torr.
Dagens Ord
Andra Tittar