United States or Bangladesh ? Vote for the TOP Country of the Week !
Mitt i natten klockan var knappt fem väcktes jag av ett ihållande vrål från farmhuset, och när jag stigit upp och skakat av mig det värsta, såg jag farmaren stå på sin trappa. "Vad vrålar du efter?" skrek jag. "Ämnar du sova hela da'n, ditt lata nöt?" genmälde han. "Solen står redan högt på himmelen." "Mycket sant", svarade jag. "Det gör den alltid.
Rätt som man går och pratar med en god vän så får han magplågor och da'n därpå så är han död.» »Det är ju förfärligt!» kom det i kör från passagerarna. »Var det länge sedan herrarna var där?» »Nä då», försäkrade Esselgren fryntligt. »Vi kommer direkt.» »Det vill säga, herrarna har legat i karantän en tid.» »Inte!» sade Esselgren. »Man achtet sich! Inte har vi affärsmän tid med sånt.
Gatorna fulla av rövare och mördare så att ingen går säker, och så rasar sjukdomar där.» »Hemskt!» instämde Anderstein. »Ja, koleran går ju så förfärligt där», sade den intresserade herrn. »Ohyggligt!» sade Esselgren. »Tusentals fall om da'n, mycket värre än man tror här hemma. Dom stupar på gatorna, dom dröser.
Hon lärde oss de rätt var och hon gjorde de själf." "Jag ser de . Väl skall de gå er. Men akta er för folke å barna här . Dom ha' ondt i sinne till er." "Hva' gormar ni om? Låt käringen vara, hon gör int annat än skäller och hostar da'n igenom", skränade Grels och ryckte Ante i armen. "Kom, vi ska gå nu. Brita är rustad." Barnen, både de främmande och de från gården, gåfvo sig af.
Och nu går hon och lägg sej, för hon tänk att vi, som ha gått bå dag och natt ska göra som hon." "Men de är ju midt på da'n", invände Ante, som tyckte att ett förståndigt förslag borde komma från honom och inte från lill'drängen, eller ens geten. "Ja då får solskene bli månsken för mej", föll Maglena i talet. "Jag är så trött så jag ids int klä af mej och torka skorna framför elden."
"Tala om för dem om blomman och fönstret, Oktavia!" "Ja ni, det var sant! Ladd-Pelle där hade haft en kaktus i fin kruka i fönstret." "Åh, lill'kaktusen min, som jag bar i kunten och höll så kär så han fick följe med oss första da'n." "Just den kaktusen var det förstås. Fönstret hos Ladd-Pelle lär nu för tiden jämt vara skinande klart för att kaktusen skall ha det bra, förstår du.
"Inte må du tro hon frågar efter hvem hon är hos, hon går nog lika gärna med syskonen dina utan dig, som när du är med." "Om da'n kanske", medgaf Månke. "Men om natta när de är mörkt, på vintern när de är kallt, och nu å' för den delen, är hon van de jag ligg me hufve på na, när vi ligg ute på loft och i lider och så. Hon skulle nog sörje mej ordentligt."
»När blir man värdig att komma till himlen?» »När man blir äldre.» »Jaså! Ä' barn ovärdiga? »Nej, inte när di ä' snälla.» »Om barn dör, hvart kommer di? »Till himlen...» »Hva' gör di där?» »Sjunger.» »Hela da'n?» »Ja.» Efter en stunds paus: »Blir di inte hesa då, mamma?» »Fråga inte, jag vet inte alls sådant där.» »Hvad får di för mat i himlen?» »Det vet jag inte heller.»
Och glad var jag. Jag hade en massa mat i mig och en hel hop knyten med kakor, hönsaskrof, kalfvaben och andra härligheter, som vi skulle smörja oss med en hel vecka. När vi stannade utanför Kerstis gård, bad hon oss stiga in, och så satte hon kaffesurran på. Da'n är i alla fall tillspillogifven, sa hon.
Dagens Ord
Andra Tittar